Vi drömmer mycket i min familj... både på dagarna och nätterna. Idag får det handla om nattdrömmandet. Mardrömmarna.
Att prata om drömmarna är något alldeles speciellt. Vi har alltid gjort det. Det blir ett forum för viktiga samtal och mycket skratt. Härom dagen slog det mig hur parallella drömmarna kan vara. Jag berättade om hur jag drömmer jättemycket om krig. Hur jag jagas runt på gator i någon stad med alla ungarna i släptåg. Hur fan tar man hand om fem barn? Jag gömmer undan dem lite här och var. Förmanar dem att stanna, stilla, tysta som möss. Gör skenmanövrar för att locka bort anfallarna. Vaknar av att jag gråter och är helt slut. Så här lever ju faktiskt många föräldrar... och det gör mig ännu mera ledsen. Hur ska man kunna rädda sina barn från allt farligt?
Då berättar barnen hur de drömmer att de blir lämnade av oss - mamma och pappa - vilket ansvar som tynger dem när de ska ta hand om alla sina syskon. Något av syskonen råkar illa ut, vi agerar konstigt, eller inte alls. Hela ansvaret vilar på storebror/storasyster.
Är det detta vi är mest rädda för? Att inte kunna ta hand om våra närmaste?
Så mycket kärlek.
Så mycket oro.
Så sjukt, jävla mycket ansvar.
//Åse
måndag 5 november 2012
fredag 27 april 2012
Det går ju inte att blogga om allt...
Det är klent med uppdateringar här på bloggen, trots att vi skulle skärpa oss. Mitt problem är att jag just nu skulle kunna skriva om hur mycket som helst... men det går inte. Jag är helt klar över vad jag tycker är okej för mig att blogga om och jag vill att mina inlägg ska handla om något som är viktigt. Allt i mitt liv är viktigt just nu, superviktigt, men fan omöjligt att lämna ut. Hade det handlat om bara mig själv, så hade jag inte tvekat en sekund. Nu är barnen en stor del av allt som händer och då blir det stopp.
Jag fylls just nu, totalt, upp av mitt föräldraskap och allt som rör mina barn och dem kommer jag aldrig lämna ut. Den dagen jag kommer till att viktiga saker händer mig, och som handlar bara om mig, så kastar jag mig hit. Till dess kommer jag fortsätta att samla poäng i föräldraskap och överlevnad.
//Åse
Jag fylls just nu, totalt, upp av mitt föräldraskap och allt som rör mina barn och dem kommer jag aldrig lämna ut. Den dagen jag kommer till att viktiga saker händer mig, och som handlar bara om mig, så kastar jag mig hit. Till dess kommer jag fortsätta att samla poäng i föräldraskap och överlevnad.
//Åse
måndag 23 april 2012
Drömmer
Mitt drömliv just nu är otroligt intensivt.
Varenda natt är en kamp för överlevnad,slåss jag inte mot stora vattenmassor så springer jag över berg med stora sprickor där onda händer och ansikten sticker upp. Jag har simmat bland stora mängder löständer,rosa övergommar som jag vevat bort med händerna, jag har fiskat upp döda barn ur vallgravar samt hysteriskt varnat dumma turister för de gigantiska vågor som är på väg.
Jag är slut som artist helt enkelt. Varför kan inte mina nätter vara ljusa och mjuka, jag vill sitta under en ek och lukta på blommor,det är vad jag vill göra.
Jag vill ha lugn och ro när jag sover, varför ska det vara så svårt för hjärnan att förstå?
Vad är det den behöver processa så intensivt varenda natt? Det skall inte kännas som om jag jobbat som superhjälte hela natten när jag vaknar för då ska jag fanimig ha betalt!! Rotade fram ett gammalt drömlexikon ur gömmorna för att få en hint om vad det hela kan betyda,men det gav inte mer än att läsa ett kvällstidningshoroskop av typen; " Du skall inom en snar framtid möta en mörk man som kommer ha stor betydelse i ditt liv" Jag skulle vilja förstå mina drömmar,jag skulle vilja förstå vad mitt förvirrade ADHD-inspirerade drömliv vill säga mig..först då kanske jag får lov att sitta under korkeken.
Varenda natt är en kamp för överlevnad,slåss jag inte mot stora vattenmassor så springer jag över berg med stora sprickor där onda händer och ansikten sticker upp. Jag har simmat bland stora mängder löständer,rosa övergommar som jag vevat bort med händerna, jag har fiskat upp döda barn ur vallgravar samt hysteriskt varnat dumma turister för de gigantiska vågor som är på väg.
Jag är slut som artist helt enkelt. Varför kan inte mina nätter vara ljusa och mjuka, jag vill sitta under en ek och lukta på blommor,det är vad jag vill göra.
Jag vill ha lugn och ro när jag sover, varför ska det vara så svårt för hjärnan att förstå?
Vad är det den behöver processa så intensivt varenda natt? Det skall inte kännas som om jag jobbat som superhjälte hela natten när jag vaknar för då ska jag fanimig ha betalt!! Rotade fram ett gammalt drömlexikon ur gömmorna för att få en hint om vad det hela kan betyda,men det gav inte mer än att läsa ett kvällstidningshoroskop av typen; " Du skall inom en snar framtid möta en mörk man som kommer ha stor betydelse i ditt liv" Jag skulle vilja förstå mina drömmar,jag skulle vilja förstå vad mitt förvirrade ADHD-inspirerade drömliv vill säga mig..först då kanske jag får lov att sitta under korkeken.
tisdag 3 april 2012
Klubbar för inbördes beundran... eller... nej, det är något annat...
Jag klarar inte av att vara med i klubbar, intressegrupper, föreningar...
Jag har funderat en del över det och vad det är som känns så fruktansvärt motigt. Anledningen till funderingen, just denna gång, var att det var dags att betala den årliga avgiften för medlemskapet i ICF (International Coach Federation) - klubben för coacher. Som medlem är jag med och stöttar verksamheten, ekonomiskt, för att de ska verka för kvalitetssäkring för coachyrket. De gör en massa bra saker och gör sin röst hörd i en mängd olika sammanhang. De finns över hela världen och har jättemånga medlemmar. Jag betalar mycket pengar till dem varje år och har dessutom möjligheten att gå på träffarna som hålls varje månad. Där hålls olika workshops, intressanta föredrag, erfarenhetsutbyte och informationsöverföring. Nu betalar jag den årliga avgiften för sjunde gången... och har under dessa år varit med på en! sådan här träff... och då ville jag bara gå hem.
Inte alls för att det var dåligt, nej, nej. Jag kände mig bara så... fel/instängd/tvärtemot/förundrad... Och jag lastar inte ICF för detta (och inte mig själv heller förresten) men jag klarar bara inte av att vara tillsammans med för många av samma sort. Något händer med mig och jag vet inte riktigt vad, bara att det känns fel. Och vaddå samma sort? Vi är ju en massa olika sorter men, vi är där för att vi har en sak gemensamt - coaching. Det är det som blir fel.
Nu fick ICF bli exemplet men det här händer i andra grupperingar också; villaföreningen där jag bor, barnens idrottsföreningar, nätverk för företagare, Cockerpoo-klubben (för oss med hund av just den rasen)... Det bara går inte!
Och jag tittar absolut inte snett på andra som engagerar sig i den här typen av grupperingar. Tvärtom. Jag kan verkligen imponeras över hur bra de är på det de gör. Som sagt, jag vet inte vad det här handlar om och jag vet att jag gärna framför min åsikt. Men jag gör det då gärna som Åse, oavsett om jag hör ihop med andra eller inte.
Men nu fick jag lite dåligt samvete... är jag kanske bara en lat människa som inte orkar engagera mig? Är det okej att andra jobbar för mina intressen också? Jag får ju faktiskt ta del av det goda som kommer ur deras arbete. Fast jag känner mig inte som en lat människa som låter andra jobba åt mig. Jag tycker att jag är bra på att driva frågor som är viktiga både för mig och andra. Jag måste nog bara få göra det själv eller tillsammans med människor som inte tycker som jag och som har andra yrken, intressen osv
Okej, jag fattar fortfarande inte varför och det kanske spelar mindre roll. Vem vet, en vacker dag är jag ordförande i någon supernischad sammansvärjning och tycker det är askul...
//Åse
Jag har funderat en del över det och vad det är som känns så fruktansvärt motigt. Anledningen till funderingen, just denna gång, var att det var dags att betala den årliga avgiften för medlemskapet i ICF (International Coach Federation) - klubben för coacher. Som medlem är jag med och stöttar verksamheten, ekonomiskt, för att de ska verka för kvalitetssäkring för coachyrket. De gör en massa bra saker och gör sin röst hörd i en mängd olika sammanhang. De finns över hela världen och har jättemånga medlemmar. Jag betalar mycket pengar till dem varje år och har dessutom möjligheten att gå på träffarna som hålls varje månad. Där hålls olika workshops, intressanta föredrag, erfarenhetsutbyte och informationsöverföring. Nu betalar jag den årliga avgiften för sjunde gången... och har under dessa år varit med på en! sådan här träff... och då ville jag bara gå hem.
Inte alls för att det var dåligt, nej, nej. Jag kände mig bara så... fel/instängd/tvärtemot/förundrad... Och jag lastar inte ICF för detta (och inte mig själv heller förresten) men jag klarar bara inte av att vara tillsammans med för många av samma sort. Något händer med mig och jag vet inte riktigt vad, bara att det känns fel. Och vaddå samma sort? Vi är ju en massa olika sorter men, vi är där för att vi har en sak gemensamt - coaching. Det är det som blir fel.
Nu fick ICF bli exemplet men det här händer i andra grupperingar också; villaföreningen där jag bor, barnens idrottsföreningar, nätverk för företagare, Cockerpoo-klubben (för oss med hund av just den rasen)... Det bara går inte!
Och jag tittar absolut inte snett på andra som engagerar sig i den här typen av grupperingar. Tvärtom. Jag kan verkligen imponeras över hur bra de är på det de gör. Som sagt, jag vet inte vad det här handlar om och jag vet att jag gärna framför min åsikt. Men jag gör det då gärna som Åse, oavsett om jag hör ihop med andra eller inte.
Men nu fick jag lite dåligt samvete... är jag kanske bara en lat människa som inte orkar engagera mig? Är det okej att andra jobbar för mina intressen också? Jag får ju faktiskt ta del av det goda som kommer ur deras arbete. Fast jag känner mig inte som en lat människa som låter andra jobba åt mig. Jag tycker att jag är bra på att driva frågor som är viktiga både för mig och andra. Jag måste nog bara få göra det själv eller tillsammans med människor som inte tycker som jag och som har andra yrken, intressen osv
Okej, jag fattar fortfarande inte varför och det kanske spelar mindre roll. Vem vet, en vacker dag är jag ordförande i någon supernischad sammansvärjning och tycker det är askul...
//Åse
tisdag 27 mars 2012
Sommartid
Alla gäspar, på bussen, i affären och vart man än vänder näsan så står det någon trött där.
Alla skyller på sommartiden, förlorat en timme, 5.30 är det nya 6.30 skriver någon fiffig figur på Facebook. Sedan kommer den obligatoriska debatten om villket håll tiden skall ställas,är det en timme framåt eller skall klockan dras tillbaka, vinner vi eller förlorar vi en timmes sovtid?
Såå jävla ointressant och oviktigt.
Själv fattar jag inte ens vitsen med detta tidsfördriv och undrar är det någon som gör det?
Det finns säkert någon jätteklurig förklaring,som jag hört eller läst,men som jag faktiskt skiter i för det känns så oroligt och onödigt med denna timme hit eller dit.
Alla klockor som ska ställas om, micron,spisen,bilen,Tv:n,klockradion och inom en inte all för lång framtid skall de ställas tillbaka igen.
Det om något är slöseri med tid.
Kan man inte bara lägga ner detta hittepå? Nu har jag redan ställt om alla tider men nästa vår, då är jag inte med längre. Ett,två,tre, jag är inte med!
Alla skyller på sommartiden, förlorat en timme, 5.30 är det nya 6.30 skriver någon fiffig figur på Facebook. Sedan kommer den obligatoriska debatten om villket håll tiden skall ställas,är det en timme framåt eller skall klockan dras tillbaka, vinner vi eller förlorar vi en timmes sovtid?
Såå jävla ointressant och oviktigt.
Själv fattar jag inte ens vitsen med detta tidsfördriv och undrar är det någon som gör det?
Det finns säkert någon jätteklurig förklaring,som jag hört eller läst,men som jag faktiskt skiter i för det känns så oroligt och onödigt med denna timme hit eller dit.
Alla klockor som ska ställas om, micron,spisen,bilen,Tv:n,klockradion och inom en inte all för lång framtid skall de ställas tillbaka igen.
Det om något är slöseri med tid.
Kan man inte bara lägga ner detta hittepå? Nu har jag redan ställt om alla tider men nästa vår, då är jag inte med längre. Ett,två,tre, jag är inte med!
fredag 16 mars 2012
Gubbe vid ratten
Jag var allt lite arg igår, lite rivig och sur men tänkte i morse, efter en god natt med riktig hardcore-sömn att i dag är en annan dag..
Inte!
Bestämde mig för att fredagshandla efter att ha skjutsat barn till skolan, mysigt att i lugn och ro kunna vandra runt utan att trängas..
Men det börjar redan på parkeringen, en farbror i bil håller på att köra över tant med kundvagn som hytter med näven, innan han parkerar bredvid mig och slänger upp sin dörr så att det tjongar i plåten..
Jag kliver ur och frågar om det blev något märke på min bil och gubbjäveln tittar på mig som om jag var ett ufo från yttre rymden..
Jag fortsätter; Ja, jag satt ju i min bil och hörde hur din dörr slog i min sida..
Näää..säger gubben och ser ut som någon i Mupparna,någon ful utan intelligens och jag känner hur gårdagens arga liksom sköljer över mig, då kommer den nästan överkörda nu väldigt arga tanten fram och börjar skälla på gubben om syn,hörsel,bilkörning för gamla gubbar och jag hänger glatt på..
Går över på hans sida och kollar av min bil samtidigt som jag pratar med tanten:
Han smällde precis upp sin dörr på min bil men varken hörde eller såg det så det måste nog vara dags för en läkarundersökning.. Jag tror på körförbud för farbröder över 70 år saftar jag på med.
Tanten nickar och bekräftar.
Nää,säger gubben..
Joo,säger vi.
Tanten ilsknar på igen och börjar skälla om ihjälkörning och att gubben inte är ett spår bättre än de unga killar som buskör i hamnen, jag står mitt i och gillar läget,gillar tanten,tycker det är riktigt kul att andra stannar till och glor på farbrorn.
Han får sina fiskar varma och säger ingenting. Där avslutar jag, genom att säga att gubben borde ha en övningskörningsskylt på bilen,sen går jag. Inte längre så arg utan bara uppiggad av ett morgongräl.
Vidhåller dock att alla över 65 år skulle behöva köra upp en gång per år..
Det lustiga i det hela var att jag blev på väldigt gott humör av att se någon annan vara så arg och skälla så bra. Är det något fel på mig?
Inte!
Bestämde mig för att fredagshandla efter att ha skjutsat barn till skolan, mysigt att i lugn och ro kunna vandra runt utan att trängas..
Men det börjar redan på parkeringen, en farbror i bil håller på att köra över tant med kundvagn som hytter med näven, innan han parkerar bredvid mig och slänger upp sin dörr så att det tjongar i plåten..
Jag kliver ur och frågar om det blev något märke på min bil och gubbjäveln tittar på mig som om jag var ett ufo från yttre rymden..
Jag fortsätter; Ja, jag satt ju i min bil och hörde hur din dörr slog i min sida..
Näää..säger gubben och ser ut som någon i Mupparna,någon ful utan intelligens och jag känner hur gårdagens arga liksom sköljer över mig, då kommer den nästan överkörda nu väldigt arga tanten fram och börjar skälla på gubben om syn,hörsel,bilkörning för gamla gubbar och jag hänger glatt på..
Går över på hans sida och kollar av min bil samtidigt som jag pratar med tanten:
Han smällde precis upp sin dörr på min bil men varken hörde eller såg det så det måste nog vara dags för en läkarundersökning.. Jag tror på körförbud för farbröder över 70 år saftar jag på med.
Tanten nickar och bekräftar.
Nää,säger gubben..
Joo,säger vi.
Tanten ilsknar på igen och börjar skälla om ihjälkörning och att gubben inte är ett spår bättre än de unga killar som buskör i hamnen, jag står mitt i och gillar läget,gillar tanten,tycker det är riktigt kul att andra stannar till och glor på farbrorn.
Han får sina fiskar varma och säger ingenting. Där avslutar jag, genom att säga att gubben borde ha en övningskörningsskylt på bilen,sen går jag. Inte längre så arg utan bara uppiggad av ett morgongräl.
Vidhåller dock att alla över 65 år skulle behöva köra upp en gång per år..
Det lustiga i det hela var att jag blev på väldigt gott humör av att se någon annan vara så arg och skälla så bra. Är det något fel på mig?
torsdag 15 mars 2012
Kladd
Jag är fruktansvärt trött på allt kladd.
Snö smälter, det är bra men istället transformeras allt det hårda till väldigt mjukt,brunt och smutsigt.. Mina kängor ser hela tiden ut som de har blivit insmorda med bajs, jag tittar ner,hajar till och blir arg på varenda hundägare som någonsin funnits, innan jag ser att det är mycket blöt jord eller väldigt mjuk lera som format sig som en liten klutt längst kängkanten.
Kladd är det också hemma, katten, kelsjuk och sugen kletar sig runt benen bara man kliver ut ur sovrummet på morgonen.
Jag häller upp lite illaluktande Pussi kladdmat på en tallrik och katten slabbar i sig,hoppar ner och börjar ulka, Pussi vill ta hissen upp, jag jagar katt mot ytterdörr så att Pussipizzan kan läggas utanför men vi hinner bara till hallen..
Torka,torka kladd kladd, tur att det var innan min frukost, för det är verkligen inte aptitretande.. men jag skyndar på innan hundarna kommer hem från morgonpromenaden för de är inte kräsmagade och delar gärna på lite uppspydd kattmat om det bjuds..
Usch, nu sitter jag och ryser av äckel..men det är sanningen och vardagsrealism på hög nivå.
Efter att ha landat barn på skolan hade jag erbjudit mig att hämta och lämna mosters hjärta hos dagmamman, så att hennes mamma kunde få en lugn stund med lillebror på morgonen..inga problem,vi kommer dit och jag omringas av M:s alla små kompisar, några av dem klappar på mig och en liten flicka säger att hon tycker om mig.. Så söta,tills jag kommer hem och hittar en stor grön snorkråka med tillhörande snigelspår på min svarta jacka..Kladd,överallt..
Har också idag tappat ett rått ägg på köksgolvet, haft sönder en burk ansiktskräm så nu väntar jag bara på att halka i en hundbajs eller att en ful farbror ska ta mig i baken så är kladdiga dagen klar..
Man kanske skulle gå och lägga sig redan nu?
Snö smälter, det är bra men istället transformeras allt det hårda till väldigt mjukt,brunt och smutsigt.. Mina kängor ser hela tiden ut som de har blivit insmorda med bajs, jag tittar ner,hajar till och blir arg på varenda hundägare som någonsin funnits, innan jag ser att det är mycket blöt jord eller väldigt mjuk lera som format sig som en liten klutt längst kängkanten.
Kladd är det också hemma, katten, kelsjuk och sugen kletar sig runt benen bara man kliver ut ur sovrummet på morgonen.
Jag häller upp lite illaluktande Pussi kladdmat på en tallrik och katten slabbar i sig,hoppar ner och börjar ulka, Pussi vill ta hissen upp, jag jagar katt mot ytterdörr så att Pussipizzan kan läggas utanför men vi hinner bara till hallen..
Torka,torka kladd kladd, tur att det var innan min frukost, för det är verkligen inte aptitretande.. men jag skyndar på innan hundarna kommer hem från morgonpromenaden för de är inte kräsmagade och delar gärna på lite uppspydd kattmat om det bjuds..
Usch, nu sitter jag och ryser av äckel..men det är sanningen och vardagsrealism på hög nivå.
Efter att ha landat barn på skolan hade jag erbjudit mig att hämta och lämna mosters hjärta hos dagmamman, så att hennes mamma kunde få en lugn stund med lillebror på morgonen..inga problem,vi kommer dit och jag omringas av M:s alla små kompisar, några av dem klappar på mig och en liten flicka säger att hon tycker om mig.. Så söta,tills jag kommer hem och hittar en stor grön snorkråka med tillhörande snigelspår på min svarta jacka..Kladd,överallt..
Har också idag tappat ett rått ägg på köksgolvet, haft sönder en burk ansiktskräm så nu väntar jag bara på att halka i en hundbajs eller att en ful farbror ska ta mig i baken så är kladdiga dagen klar..
Man kanske skulle gå och lägga sig redan nu?
torsdag 8 mars 2012
Till mina döttrar
Ni är allt det jag ville och önskade att ni skulle vara.
Ni är självständiga,starka och modiga.
Ni är fyllda till brädden med kärlek och kraft.
Ni kommer alltid att klara er.
Jag älskar er.
För mig är kvinnodagen ingenting annat än en namnsdag, en dag som vilken som helst.
Ibland påminns jag om att den finns, men för mig är alla dagar kvinnodagar,människodagar och vi kan fylla varenda dag med precis det vi vill och väljer. Kraften sitter inte i en endaste dag, kraften sitter i ett tänkande och görande som ska finnas där,alltid.
Vi kan välja att ha kvinnodag jämt om det handlar om att se allas lika värde, det viktiga för mig är att vi fostrar våra barn till individer som kan se till människors lika värde oavsett kön,sexualitet,etnicitet eller någon annan jävla -itet.
Och sidfoten:
Inlägget är en del av en bloggstafett för att
uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:
enligt O <http://www.enligto.se/>
, Marias stickning och läsning <http://mariasstickochlas.blogspot.com/> , Böcker x 3 <http://www.bockerx3.com/> , Hanneles Bokparadis
<http://hannelesbibliotek.blogspot.com/> , Nina Ruthström <http://ninaruthstrom.se/> , Sofies
Bokblogg <http://filo-sofie.blogspot.com/> , Mind the Book <http://lasdagboken.blogdns.com/>
, I mitt sinne <http://imittsinne.wordpress.com/>
, Andra intryck <http://andraintryck.blogspot.com/>
, Ord och inga visor <http://ordochingavisor.se/>
, Boktjuven <http://vadvilljagtjuva.blogspot.com/>
, Mimmimariesböcker <http://mimmimarie.blogspot.com/>
, What you readin?
<http://whatyoureadin.blogspot.com/>
, Pantalaimone <http://pantalaimoneandbooks.wordpress.com/>
, Matildas Läshörna <http://bokmatilda.blogspot.com/>
, Peter Andersson <http://peterlandersson.blogspot.com/>
, *malins bokblogg* <http://malinsblog.wordpress.com/>
, A room of my own <http://mrscalloway.blogspot.com/>
, Madeleines bokhörna <http://bokklok.wordpress.com/>
, thecuriouscaseofthebooks <http://thecuriouscaseofthebooks.wordpress.com/>
, Erica - en dröm i rosa
<http://www.dreaminpink.se/>
, Tvärtemot
<http://www.tvartemotblogg.blogspot.com/>
, ...och dagarna går <http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/>
, Fix Me Up
<http://blogg.vk.se/fixme>
, TinaO <http://tinaottosson.wordpress.com/> ,
Calle Brunell <http://bokcirklar.se/blog/view/gastblogg/>
, Bokodyssé <http://bokodysse.blogspot.com/>
, Med näsan i en bok <http://mednasanienbok.blogspot.com/>
, alice bröms <http://alicebroms.wordpress.com/>
, Beroende av böcker <http://beroendeavbocker.blogspot.com/>
, Den var bra <http://denvarbra.wordpress.com/>
, Olika sidor <http://henrikelstad.wordpress.com/>
, Dantes Bibliotek <http://dantesbibliotek.se/>
, Lyrans Noblesser <http://lyrannobel.blogspot.com/>
, Livet mellan två evigheter <http://metrobloggen.se/evam/>
, Den läsande kaninen <http://dengladaforsokskaninen.blogspot.com/>
, Breakfast Bookclub <http://www.breakfastbookclub.se/>
, Lottens bokblogg <http://lottensbokblogg.wordpress.com/>
, Kill your darlings <http://killyourdarlings.nu/> , Sandra
Gustafsson <http://sandragustafsson.se/>
, Desirée Fredlund <http://desireefredlund.blogspot.com/>
, ...and then there was Beatrix <http://andthentherewasbeatrix.blogspot.com/>
, Lingonhjärta <http://www.lingonhjarta.com/>
, Gunillas Blogg <http://blogg.passagen.se/pgrrr/>
, Stänk och flikar <http://lustigkulle.wordpress.com/>
, Fiktiviteter <http://www.fiktiviteter.se/>
, Bokmilaskogen <http://bokmilaskogen.wordpress.com/>
, Saris blogg <http://blogg.saripalmroth.com/>
, Böcker emellan <http://bocker-emellan.blogspot.com/>
Ni är självständiga,starka och modiga.
Ni är fyllda till brädden med kärlek och kraft.
Ni kommer alltid att klara er.
Jag älskar er.
För mig är kvinnodagen ingenting annat än en namnsdag, en dag som vilken som helst.
Ibland påminns jag om att den finns, men för mig är alla dagar kvinnodagar,människodagar och vi kan fylla varenda dag med precis det vi vill och väljer. Kraften sitter inte i en endaste dag, kraften sitter i ett tänkande och görande som ska finnas där,alltid.
Vi kan välja att ha kvinnodag jämt om det handlar om att se allas lika värde, det viktiga för mig är att vi fostrar våra barn till individer som kan se till människors lika värde oavsett kön,sexualitet,etnicitet eller någon annan jävla -itet.
Och sidfoten:
Inlägget är en del av en bloggstafett för att
uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:
enligt O <http://www.enligto.se/>
, Marias stickning och läsning <http://mariasstickochlas.blogspot.com/> , Böcker x 3 <http://www.bockerx3.com/> , Hanneles Bokparadis
<http://hannelesbibliotek.blogspot.com/> , Nina Ruthström <http://ninaruthstrom.se/> , Sofies
Bokblogg <http://filo-sofie.blogspot.com/> , Mind the Book <http://lasdagboken.blogdns.com/>
, I mitt sinne <http://imittsinne.wordpress.com/>
, Andra intryck <http://andraintryck.blogspot.com/>
, Ord och inga visor <http://ordochingavisor.se/>
, Boktjuven <http://vadvilljagtjuva.blogspot.com/>
, Mimmimariesböcker <http://mimmimarie.blogspot.com/>
, What you readin?
<http://whatyoureadin.blogspot.com/>
, Pantalaimone <http://pantalaimoneandbooks.wordpress.com/>
, Matildas Läshörna <http://bokmatilda.blogspot.com/>
, Peter Andersson <http://peterlandersson.blogspot.com/>
, *malins bokblogg* <http://malinsblog.wordpress.com/>
, A room of my own <http://mrscalloway.blogspot.com/>
, Madeleines bokhörna <http://bokklok.wordpress.com/>
, thecuriouscaseofthebooks <http://thecuriouscaseofthebooks.wordpress.com/>
, Erica - en dröm i rosa
<http://www.dreaminpink.se/>
, Tvärtemot
<http://www.tvartemotblogg.blogspot.com/>
, ...och dagarna går <http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/>
, Fix Me Up
<http://blogg.vk.se/fixme>
, TinaO <http://tinaottosson.wordpress.com/> ,
Calle Brunell <http://bokcirklar.se/blog/view/gastblogg/>
, Bokodyssé <http://bokodysse.blogspot.com/>
, Med näsan i en bok <http://mednasanienbok.blogspot.com/>
, alice bröms <http://alicebroms.wordpress.com/>
, Beroende av böcker <http://beroendeavbocker.blogspot.com/>
, Den var bra <http://denvarbra.wordpress.com/>
, Olika sidor <http://henrikelstad.wordpress.com/>
, Dantes Bibliotek <http://dantesbibliotek.se/>
, Lyrans Noblesser <http://lyrannobel.blogspot.com/>
, Livet mellan två evigheter <http://metrobloggen.se/evam/>
, Den läsande kaninen <http://dengladaforsokskaninen.blogspot.com/>
, Breakfast Bookclub <http://www.breakfastbookclub.se/>
, Lottens bokblogg <http://lottensbokblogg.wordpress.com/>
, Kill your darlings <http://killyourdarlings.nu/> , Sandra
Gustafsson <http://sandragustafsson.se/>
, Desirée Fredlund <http://desireefredlund.blogspot.com/>
, ...and then there was Beatrix <http://andthentherewasbeatrix.blogspot.com/>
, Lingonhjärta <http://www.lingonhjarta.com/>
, Gunillas Blogg <http://blogg.passagen.se/pgrrr/>
, Stänk och flikar <http://lustigkulle.wordpress.com/>
, Fiktiviteter <http://www.fiktiviteter.se/>
, Bokmilaskogen <http://bokmilaskogen.wordpress.com/>
, Saris blogg <http://blogg.saripalmroth.com/>
, Böcker emellan <http://bocker-emellan.blogspot.com/>
söndag 4 mars 2012
Lipsill
Jag vet inte vad det är med mig..
Tror jag håller på att transformeras till en jävla lipsill, det behövs bara en gråtande person på Tv:n så sätter mina ögon igång och producerar tårar så att det räcker och blir över.
Det är skitsamma om det är av glädje eller sorg personen gråter, jag deltar i alla gråtattacker med hull och hår, inte bara ögonen rinner,näsan droppar och det känns som om bröstet skall spricka..
Hulkande tittar jag på skidåkarpappan som gråter av stolthet och glädje, snyftande ser jag det lilla barnet gråta på ett sjukhus i Indien.. Det finns ingen hejd på mig, ibland behövs det bara lite fin intromusik, så är det kört. Jag skäms verkligen inte för mina känslor eller att gråta inför andra men det är fan jobbigt. Jag blir trött och får ont i huvudet och det skulle kunna vara en riktig stämningsförstörare i fel sällskap.
Har det med ålder att göra? Tycker mig ofta se äldre sitta och klämma på en näsduk och torka ögonen eller har de bara problem med tårkanalerna? Tantgråt? Gammelhulk?
Men allvarligt, vad ska jag göra? Jag är trött på att känslorna sitter utanpå, jag vill ha det lugnt och skönt och inte böla för minsta lilla.. Jag passar inte i puffiga ögon.
Får sluta titta på TV,helt enkelt.
Men hur gör jag med datorn? Läser en fin blogg..gråter..Läser nyheterna..snörvlar.
Sen har vi radion! Igår på väg hem från Uppsala, lyssnar jag på nyhetena och de berättar om ett räddningsarbete som pågår..liten pojke har fallit ner mellan klippblock,men lever..
Mina ögon tåras och jag lever mig in i föräldrarnas oro och skräck.Jajamensan,tårar trillar och näsan droppar. Vad ska jag göra?
Men samtidigt,det är ju bra, att vara nära sina känslor,att inte ha blivit avtrubbad och mätt, att kunna känna med andra och att ha fantasin intakt. För när tårarna ligger på ytan så ligger också glädjen och skrattet där. Jag har helt enkelt nära till mina känslor och det är något att vara tacksam över,jag får helt enkelt ta det onda med det goda. Men snörvlet och de puffiga ögonen kan jag fan i mig vara utan! / Anna Snörvelnos
Tror jag håller på att transformeras till en jävla lipsill, det behövs bara en gråtande person på Tv:n så sätter mina ögon igång och producerar tårar så att det räcker och blir över.
Det är skitsamma om det är av glädje eller sorg personen gråter, jag deltar i alla gråtattacker med hull och hår, inte bara ögonen rinner,näsan droppar och det känns som om bröstet skall spricka..
Hulkande tittar jag på skidåkarpappan som gråter av stolthet och glädje, snyftande ser jag det lilla barnet gråta på ett sjukhus i Indien.. Det finns ingen hejd på mig, ibland behövs det bara lite fin intromusik, så är det kört. Jag skäms verkligen inte för mina känslor eller att gråta inför andra men det är fan jobbigt. Jag blir trött och får ont i huvudet och det skulle kunna vara en riktig stämningsförstörare i fel sällskap.
Har det med ålder att göra? Tycker mig ofta se äldre sitta och klämma på en näsduk och torka ögonen eller har de bara problem med tårkanalerna? Tantgråt? Gammelhulk?
Men allvarligt, vad ska jag göra? Jag är trött på att känslorna sitter utanpå, jag vill ha det lugnt och skönt och inte böla för minsta lilla.. Jag passar inte i puffiga ögon.
Får sluta titta på TV,helt enkelt.
Men hur gör jag med datorn? Läser en fin blogg..gråter..Läser nyheterna..snörvlar.
Sen har vi radion! Igår på väg hem från Uppsala, lyssnar jag på nyhetena och de berättar om ett räddningsarbete som pågår..liten pojke har fallit ner mellan klippblock,men lever..
Mina ögon tåras och jag lever mig in i föräldrarnas oro och skräck.Jajamensan,tårar trillar och näsan droppar. Vad ska jag göra?
Men samtidigt,det är ju bra, att vara nära sina känslor,att inte ha blivit avtrubbad och mätt, att kunna känna med andra och att ha fantasin intakt. För när tårarna ligger på ytan så ligger också glädjen och skrattet där. Jag har helt enkelt nära till mina känslor och det är något att vara tacksam över,jag får helt enkelt ta det onda med det goda. Men snörvlet och de puffiga ögonen kan jag fan i mig vara utan! / Anna Snörvelnos
onsdag 29 februari 2012
Paradigmskifte
Ett härligt ord som jag kommer ihåg när jag stötte på för första gången (och då undrade som fasen över... kan ha varit därför att det som beskrevs i kurslittératuren på Lärarhögskolan inte alls upplevdes som just ett paradigmskifte, det hände liksom aldrig för mig, där och då).
Men nu till ett riktigt paradigmskifte!
Facklitteratur kan verka så himla spännande och bra. Författarna verkar så sjuuukt kompetenta och smarta. Jag vill och bli så där kompetent, smart och bra! Ja, jag köper boken!
...och lägger den på mitt skrivbord i två månader och flyttar den sedan till bokhyllan där den står och asgarvar med ryggen mot. Och inte fan har jag blivit smartare och bättre!
Jaså, man måste läsa boken också!? Men det orkar jag ju inte. Suck... att läsa fackböcker är asjobbigt. Det väcker tusen tankar i mitt huvud. Tankar som behöver skrivas ned så att jag inte tappar dem. Det tar tid och grymt mycket energi. Sen måste jag använda mina nya tankar och den nyvunna kunskapen. Nej, usch vad jobbigt!
Men Åse, du måste ju inte anteckna en massa. Du kan skumma igenom boken, läsa lite här och lite där. Läs det som lockar och strunta i resten! Ta till dig det som du tycker är bra liksom.
NEJ, SÅ KAN JAG INTE GÖRA!!!
Igår blev jag så trött på mig själv och mitt motstånd mot facklitteratur. Jag har en bok på skrivbordet som legat (bara) en månad och som jag faktiskt VILL läsa. Vad göra? Nu tänker vi nytt sa jag till mina jag och åkte till Kontorab. Myskollade lite kontorsmaterial och slog till på ett fint block och några braiga pennor. Sen hem till boken. Tar i med kommando och börjar läsa. Tittar då och då mot min fångst från Kontorab och vilka möjligheter som finns med pennorna och blocket. På något sätt har de med detta att göra men ännu vet jag inte riktigt vad. Tror att de är någon typ av belöning i förskott.
Boken är riktigt bra och ännu bättre blir det när jag börjar skriva roliga kommentarer i kanten på sidorna och rita glasögon på gubbarna på bilderna i boken. Det måste bli roligt!!! Och det blir roligt!!! Vad ska jag använda kunskapen t... skit i det för nu. Är den något att ha, så ska den skrivas ned i mitt nya block med flikar (en för varje fackbok jag läser). Använder de nya pennorna. Man får också rita i det nya blocket!
Så här tänker jag äta mina fackböcker från och med nu, en efter en. Är de dåliga, så förtjänar de inga anteckningar i fina blocket. I mitt block kommer bara mina tankar och roliga teckningar samlas. Vad jag gör med dem sen? Ingen aning! Kanske kommer någon att få ta del av min smarthet och kompetens på området, kanske inte.
Ut med prestation! In med lust och glädje! Kommer det lärande, är det en bonus. Jag passerade skiftet igår och detta är nu min världsbild... till nästa skifte dyker upp... och det vet man aldrig när det händer.
//Åse
Men nu till ett riktigt paradigmskifte!
Facklitteratur kan verka så himla spännande och bra. Författarna verkar så sjuuukt kompetenta och smarta. Jag vill och bli så där kompetent, smart och bra! Ja, jag köper boken!
...och lägger den på mitt skrivbord i två månader och flyttar den sedan till bokhyllan där den står och asgarvar med ryggen mot. Och inte fan har jag blivit smartare och bättre!
Jaså, man måste läsa boken också!? Men det orkar jag ju inte. Suck... att läsa fackböcker är asjobbigt. Det väcker tusen tankar i mitt huvud. Tankar som behöver skrivas ned så att jag inte tappar dem. Det tar tid och grymt mycket energi. Sen måste jag använda mina nya tankar och den nyvunna kunskapen. Nej, usch vad jobbigt!
Men Åse, du måste ju inte anteckna en massa. Du kan skumma igenom boken, läsa lite här och lite där. Läs det som lockar och strunta i resten! Ta till dig det som du tycker är bra liksom.
NEJ, SÅ KAN JAG INTE GÖRA!!!
Igår blev jag så trött på mig själv och mitt motstånd mot facklitteratur. Jag har en bok på skrivbordet som legat (bara) en månad och som jag faktiskt VILL läsa. Vad göra? Nu tänker vi nytt sa jag till mina jag och åkte till Kontorab. Myskollade lite kontorsmaterial och slog till på ett fint block och några braiga pennor. Sen hem till boken. Tar i med kommando och börjar läsa. Tittar då och då mot min fångst från Kontorab och vilka möjligheter som finns med pennorna och blocket. På något sätt har de med detta att göra men ännu vet jag inte riktigt vad. Tror att de är någon typ av belöning i förskott.
Boken är riktigt bra och ännu bättre blir det när jag börjar skriva roliga kommentarer i kanten på sidorna och rita glasögon på gubbarna på bilderna i boken. Det måste bli roligt!!! Och det blir roligt!!! Vad ska jag använda kunskapen t... skit i det för nu. Är den något att ha, så ska den skrivas ned i mitt nya block med flikar (en för varje fackbok jag läser). Använder de nya pennorna. Man får också rita i det nya blocket!
Så här tänker jag äta mina fackböcker från och med nu, en efter en. Är de dåliga, så förtjänar de inga anteckningar i fina blocket. I mitt block kommer bara mina tankar och roliga teckningar samlas. Vad jag gör med dem sen? Ingen aning! Kanske kommer någon att få ta del av min smarthet och kompetens på området, kanske inte.
Ut med prestation! In med lust och glädje! Kommer det lärande, är det en bonus. Jag passerade skiftet igår och detta är nu min världsbild... till nästa skifte dyker upp... och det vet man aldrig när det händer.
//Åse
måndag 27 februari 2012
Tack för påminnelsen!
Har i natt haft en påminnelse om hur det en gång var och vill inte tillbaka..
Det är lite sportlov nu,lite sena kvällar och ruskiga program.
Jag och sonen sitter tillsammans och zappar på TV:n samtidigt som vi myser och pratar om allt möjligt och ingenting.
Helt plötsligt stannar zappen på ett program om spöken,gengångare och ett medium som talar med de döda. Nej,byt inte, tjoar sonen och är som inlindad i programmet, ögonen som fastklistrade och öronen suger ur varje ord och varje läskig musiksnutt.
Han är stor nu,tänker jag och han förstår att det inte är på riktigt..
Joda, enda tills det var dags att släcka lampa och sova..
Efter några turer fram och åter låg vi tre personer i vår säng, samt en miljon kuddar,två täcken och en mamma längst ut på kanten,sådär på kanten att man inte riktigt vet vart armarna skall vara,de får inte plats i sängen men börjar domna när de får hänga fritt i luften.. Där har jag legat,stel som en pinne, när de två andra har bökat runt och snörvlat,pipit och betett sig. Varför jag inte gick till annan säng? Jag hade inget täcke! Jag hade fått hämta ner ett från vinden och det orkade jag inte mitt i natten,jag orkar ju knappt gå på toa, så ett täckhämtarprojekt är totalt övermäktigt.
Jag vaknar då hellre stel som en pinne med begynnande nackspärr och med en känsla av att jag knappt sovit en blund och har jag sovit så var det den sämsta natten på evigheter.
jag är verkligen färdig med barn i sängen,det finns inget gulligt med att sova illa, har fått en handfast påminnelse om hur det var och vill aldrig tillbaka.. Aldrig mer en unge i min säng..
Det är lite sportlov nu,lite sena kvällar och ruskiga program.
Jag och sonen sitter tillsammans och zappar på TV:n samtidigt som vi myser och pratar om allt möjligt och ingenting.
Helt plötsligt stannar zappen på ett program om spöken,gengångare och ett medium som talar med de döda. Nej,byt inte, tjoar sonen och är som inlindad i programmet, ögonen som fastklistrade och öronen suger ur varje ord och varje läskig musiksnutt.
Han är stor nu,tänker jag och han förstår att det inte är på riktigt..
Joda, enda tills det var dags att släcka lampa och sova..
Efter några turer fram och åter låg vi tre personer i vår säng, samt en miljon kuddar,två täcken och en mamma längst ut på kanten,sådär på kanten att man inte riktigt vet vart armarna skall vara,de får inte plats i sängen men börjar domna när de får hänga fritt i luften.. Där har jag legat,stel som en pinne, när de två andra har bökat runt och snörvlat,pipit och betett sig. Varför jag inte gick till annan säng? Jag hade inget täcke! Jag hade fått hämta ner ett från vinden och det orkade jag inte mitt i natten,jag orkar ju knappt gå på toa, så ett täckhämtarprojekt är totalt övermäktigt.
Jag vaknar då hellre stel som en pinne med begynnande nackspärr och med en känsla av att jag knappt sovit en blund och har jag sovit så var det den sämsta natten på evigheter.
jag är verkligen färdig med barn i sängen,det finns inget gulligt med att sova illa, har fått en handfast påminnelse om hur det var och vill aldrig tillbaka.. Aldrig mer en unge i min säng..
måndag 20 februari 2012
Ny titel
Läser en otippad tidning varje månad.. Ingenjören.
Den är bra, ofta spännande intervjuer och intressanta reportage, det är faktiskt en tidning som ibland ruckar på mina insnöade tankar om hur saker och ting är. Den ser på världen, lite mer ingenjöriskt..
I årets första nummer får jag ett nytt ord att suga på, komfortoperatör.. Någon snabb gissning nu?
SJ har slagit knut på sig själv för att hitta en ny, fräsch titel till sina städare!! Jaa!
När jag var liten kallade vi den som städade på skolan för städtanten efter det har titlarna haglat över denna yrkesgrupp. Hygientekniker har varit min favorit, men undrar om inte denna bubblare tar priset.
KOMFORTOPERATÖR, tillräckligt intressant för att ha på sitt visitkort, tillräckligt viktigt för att företagen skall kunna kräva minst tre års högskolestudier. Komfortoperatör..
Det finns säkert en hel radda andra jobb och uppdrag som skulle behöva pimpa titeln lite, SJ har verkligen lagt ribban högt här..
Jag skulle vilja hotta upp det gamla förlegade ordet "Förälder" såå gammalt,nött och uttjatat, nog går väl det att pimpa så här lagom till sportlovet.
Vad säger vi om Framtidsassistent? Jag assisterar dig, mitt barn,på väg mot framtiden.. Tänk sen breven från skolan; Kära framtidsassistenter,nästa vecka är det skridskor på tisdag....
Fostrankoordinator? Hmm,låter lite Björklundisch,så det går bort..
Skjutskonsult? Är jag redan, utan titel.
eller logistikoperatör, den som håller ordning på alla scheman,allergier,rena kläder,kalas,tandläkare och andra event i familjen.
Jaa, jag är framtidsassistent med lång logistikoperatörserfarenhet. Fan, där satt den.
Nästa gång ni har svårt med titelbyggerier SJ,får ni gärna ringa mig, så ska vi nog kunna snickra på något spännande tillsammans./Anna
Den är bra, ofta spännande intervjuer och intressanta reportage, det är faktiskt en tidning som ibland ruckar på mina insnöade tankar om hur saker och ting är. Den ser på världen, lite mer ingenjöriskt..
I årets första nummer får jag ett nytt ord att suga på, komfortoperatör.. Någon snabb gissning nu?
SJ har slagit knut på sig själv för att hitta en ny, fräsch titel till sina städare!! Jaa!
När jag var liten kallade vi den som städade på skolan för städtanten efter det har titlarna haglat över denna yrkesgrupp. Hygientekniker har varit min favorit, men undrar om inte denna bubblare tar priset.
KOMFORTOPERATÖR, tillräckligt intressant för att ha på sitt visitkort, tillräckligt viktigt för att företagen skall kunna kräva minst tre års högskolestudier. Komfortoperatör..
Det finns säkert en hel radda andra jobb och uppdrag som skulle behöva pimpa titeln lite, SJ har verkligen lagt ribban högt här..
Jag skulle vilja hotta upp det gamla förlegade ordet "Förälder" såå gammalt,nött och uttjatat, nog går väl det att pimpa så här lagom till sportlovet.
Vad säger vi om Framtidsassistent? Jag assisterar dig, mitt barn,på väg mot framtiden.. Tänk sen breven från skolan; Kära framtidsassistenter,nästa vecka är det skridskor på tisdag....
Fostrankoordinator? Hmm,låter lite Björklundisch,så det går bort..
Skjutskonsult? Är jag redan, utan titel.
eller logistikoperatör, den som håller ordning på alla scheman,allergier,rena kläder,kalas,tandläkare och andra event i familjen.
Jaa, jag är framtidsassistent med lång logistikoperatörserfarenhet. Fan, där satt den.
Nästa gång ni har svårt med titelbyggerier SJ,får ni gärna ringa mig, så ska vi nog kunna snickra på något spännande tillsammans./Anna
Utvecklingssamtal
Jorå, de är här igen... precis när man trodde att man var klar. Men de har varit bra i år. Förra veckan lyckades vi med gemensamma krafter få 14-åringen att medverka till ett riktigt bra utvecklingssamtal som verkligen gav något - härligt!
Idag är det 8-åringens tur. Hon ääälskar utvecklingssamtal. "Det är så mysigt när vi bara pratar om mig och du och pappa är med!" Ja, det är mysigt att bara prata om henne som är så fantastiskt underbar. Hon kunde inte somna igår eftersom hon inte kunde sluta tänka på det underbara som ska ske idag.
Själv ska jag se till att jag hinner landa mellan jobbet och mötet, för jävlars vad jag ska vara där. Jag ska njuta av att se min unge tycka så bra om sig själv!
//Åse
Idag är det 8-åringens tur. Hon ääälskar utvecklingssamtal. "Det är så mysigt när vi bara pratar om mig och du och pappa är med!" Ja, det är mysigt att bara prata om henne som är så fantastiskt underbar. Hon kunde inte somna igår eftersom hon inte kunde sluta tänka på det underbara som ska ske idag.
Själv ska jag se till att jag hinner landa mellan jobbet och mötet, för jävlars vad jag ska vara där. Jag ska njuta av att se min unge tycka så bra om sig själv!
//Åse
lördag 18 februari 2012
Längtan
Så här en mörk vinterkväll kan man väl få tänka på våren..
Inte den där fisiga våren, då det snöar ena dagen och töar nästa..
Inte den där våren, då fötterna alltid har för lite gummistövel och man alltid har någon blöt fläck på strumpan..
Inte den då man likt ett krigsoffer hela tiden tittar lite uppåt eftersom man aldrig vet när en istapp skall falla över en..
Jag tänker och längtar den andra..den när fåglarna nästan skriker av glädje, när solen verkligen värmer och lastbilarna med de stora sandborstarna är färdiga med sitt arbete. När människor börjar tina upp och kanske lite modigt börjar titta på sin granne igen, kanske ännu mer modigt säger hej och ler.. Grannarna är som barnens leksaker, de är som nedpackade över vintern men när solen tittar fram så packas de upp..och helt plötsligt kommer man ihåg dem..De är ju trevliga ju.. och det var ju sååå hon såg ut.. Kanske inte riktigt, men nästan. Jag längtar promenader med torra gympaskor på torra vägar utan mössa,vantar och en droppande näsa. Jag längtar efter att jag skall bli riktiga jag igen..
Ja jävlars vad jag längtar..
Inte den där fisiga våren, då det snöar ena dagen och töar nästa..
Inte den där våren, då fötterna alltid har för lite gummistövel och man alltid har någon blöt fläck på strumpan..
Inte den då man likt ett krigsoffer hela tiden tittar lite uppåt eftersom man aldrig vet när en istapp skall falla över en..
Jag tänker och längtar den andra..den när fåglarna nästan skriker av glädje, när solen verkligen värmer och lastbilarna med de stora sandborstarna är färdiga med sitt arbete. När människor börjar tina upp och kanske lite modigt börjar titta på sin granne igen, kanske ännu mer modigt säger hej och ler.. Grannarna är som barnens leksaker, de är som nedpackade över vintern men när solen tittar fram så packas de upp..och helt plötsligt kommer man ihåg dem..De är ju trevliga ju.. och det var ju sååå hon såg ut.. Kanske inte riktigt, men nästan. Jag längtar promenader med torra gympaskor på torra vägar utan mössa,vantar och en droppande näsa. Jag längtar efter att jag skall bli riktiga jag igen..
Ja jävlars vad jag längtar..
onsdag 15 februari 2012
Jag är rik!
Så står det på baksidan av ett halssmycke som jag bär dagligen. I lördags firade jag mina 40 år på jorden med en fest för mina nära och kära. Och, precis som Anna, ville jag hålla ett tal för dem som var där. Jag tog då upp just det här med att jag är rik. Och jag har fortsatt tänka på min rikedom...
Jag har en alldeles underbar och stor familj.
Jag har världens bästa mamma och pappa.
Jag har släktingar som är underbara.
Jag har massor av härliga och nära vänner.
Jag är frisk.
Jag har ett arbete som jag tycker om.
Jag har ett fint hus som vi, hela stora familjen, får plats i.
Jag har grannar som man bara kan drömma om.
Jag har en bil som jag kan skjutsa ungarna till deras träningar med.
Jag har världens gulligaste hund.
Och så har jag Anna, min härliga kompiskompanjon som jag delar så mycket i mitt liv med. Tänk om vi hade vetat det, den där gången då vi efter ett par månaders vänskap bestämde oss för att företaga ihop... Det hade på något vis varit för bra för att vara sant. Men nu är det så och det är att vara rik.
Efter festen har jag utökat min rikedom av roliga minnen och mitt förråd av Champagne. Jag har tärt något på lagret av hjärnceller men det vägs upp av annat. Kärleken och tacksamheten över allt härligt har aktualiserats och jag är på topp!
//Åse
Jag har en alldeles underbar och stor familj.
Jag har världens bästa mamma och pappa.
Jag har släktingar som är underbara.
Jag har massor av härliga och nära vänner.
Jag är frisk.
Jag har ett arbete som jag tycker om.
Jag har ett fint hus som vi, hela stora familjen, får plats i.
Jag har grannar som man bara kan drömma om.
Jag har en bil som jag kan skjutsa ungarna till deras träningar med.
Jag har världens gulligaste hund.
Och så har jag Anna, min härliga kompiskompanjon som jag delar så mycket i mitt liv med. Tänk om vi hade vetat det, den där gången då vi efter ett par månaders vänskap bestämde oss för att företaga ihop... Det hade på något vis varit för bra för att vara sant. Men nu är det så och det är att vara rik.
Efter festen har jag utökat min rikedom av roliga minnen och mitt förråd av Champagne. Jag har tärt något på lagret av hjärnceller men det vägs upp av annat. Kärleken och tacksamheten över allt härligt har aktualiserats och jag är på topp!
//Åse
fredag 10 februari 2012
Göra en Åse!
Jag gillar framförhållning och listor.
Gillar skriva listan , sedan göra punkterna på listan och stryka bort,gärna med penna i annan färg, det ser snyggt ut.
I två veckors tid har en punkt på min lista flyttats över,dag för dag, vecka efter vecka..
Ett tal till Åse. Hur svårt skall det vara!
Åse som fyllt jämnt och nu ska ha kul fest, klart hon ska ha ett tal av sin kompiskompanjon..
Jag vet att hon gillar tal..de ska vara roliga, smarta,gärna fyndiga men inte alldeles för långa, man skall hinna äta sin mat också..
Prestationsångest? Nää Ställtid? Nää Ingen inspiration? Joo..men inget händer i mitt huvud..
Jag kan ju luras och säga att jag sugit på talet i veckor, men nej,det enda jag sugit på är mitt dåliga samvete för att jag inte kan stryka på min lista.
Jag måste helt enkelt göra en Åse, en sista minuten manöver då jag tar en surdeg med kommando och brottar kull den. Det här är min kompis bäst på, hon bara levererar när hon behöver..där jag behöver tänka och bygga och suga på orden, där bara kör hon..
Jag satte mig för en stund sedan och skrev talet,det som tagit mig minst två veckor att åma mig över, tog en kvart av min tid att verkställa.. NU finns mina tankar på ett papper och jag förstår inte var de gömt sig så länge. Men från och med NU,skall jag bli bättre på att göra saker på kommando.. Jag får gå i lära hos min mästare, Åse!// Anna
Gillar skriva listan , sedan göra punkterna på listan och stryka bort,gärna med penna i annan färg, det ser snyggt ut.
I två veckors tid har en punkt på min lista flyttats över,dag för dag, vecka efter vecka..
Ett tal till Åse. Hur svårt skall det vara!
Åse som fyllt jämnt och nu ska ha kul fest, klart hon ska ha ett tal av sin kompiskompanjon..
Jag vet att hon gillar tal..de ska vara roliga, smarta,gärna fyndiga men inte alldeles för långa, man skall hinna äta sin mat också..
Prestationsångest? Nää Ställtid? Nää Ingen inspiration? Joo..men inget händer i mitt huvud..
Jag kan ju luras och säga att jag sugit på talet i veckor, men nej,det enda jag sugit på är mitt dåliga samvete för att jag inte kan stryka på min lista.
Jag måste helt enkelt göra en Åse, en sista minuten manöver då jag tar en surdeg med kommando och brottar kull den. Det här är min kompis bäst på, hon bara levererar när hon behöver..där jag behöver tänka och bygga och suga på orden, där bara kör hon..
Jag satte mig för en stund sedan och skrev talet,det som tagit mig minst två veckor att åma mig över, tog en kvart av min tid att verkställa.. NU finns mina tankar på ett papper och jag förstår inte var de gömt sig så länge. Men från och med NU,skall jag bli bättre på att göra saker på kommando.. Jag får gå i lära hos min mästare, Åse!// Anna
måndag 6 februari 2012
LCHF???
Har just läst ett nyhetsbrev från Adlibris och är förundrad, trött och förbannad. De tipsar om, nu kommer det: ännu en bok om LCHF. I boken "Dags att bli smal" skriver en känd bloggare på "ett medryckande sätt" om sin "egen personliga viktresa".
Vem fan bryr sig?!
Inte jag i alla fall! Som författare till en bok som jag vill ska bli fler, blir jag SÅ trött på bokförlagen. De släpper då och då fram facklitteratur som känns ny men för det mesta kommer samma skit om och om igen. FEGISAR! Hur många böcker har det skrivits om olika dieter? Hur många om LCHF? Är det inte samma sak som GI förresten? Okej, vi byter namn på käket och slänger ut 100 böcker till. Det säljer! Och vilka köper böckerna? Det kanske är det största mysteriet. Men skaffa er ett liv!
Nu ska ni få ett tips. Ät mat i förhållande till hur ni rör er. Chockade? Ja, jag känner att jag, här och nu, släppt en bomb. Dessa rön är också evidensbaserade (testat under mina 40 år). Jag har vetat det under hela mitt liv och för det mesta struntat i det. Resultatet blir; lite halvfläskig för det mesta, fet ibland och smal när jag blir sjuk.
Skärp till er nu! Både fegis-förlagen och alla ni läsare! Fram för nytt och kul!
Sen tycker jag ordet viktresa är ett av de töntigaste jag någonsin stött på. Skulle vilja läsa boken om en svältande människas viktresa. Snälla, något modigt förlag, ge ut den boken så kan alla diet-/viktfreak få smaka på något som är viktigt på riktigt. Kanske inte så kul men absolut nytt.
//Åse
Vem fan bryr sig?!
Inte jag i alla fall! Som författare till en bok som jag vill ska bli fler, blir jag SÅ trött på bokförlagen. De släpper då och då fram facklitteratur som känns ny men för det mesta kommer samma skit om och om igen. FEGISAR! Hur många böcker har det skrivits om olika dieter? Hur många om LCHF? Är det inte samma sak som GI förresten? Okej, vi byter namn på käket och slänger ut 100 böcker till. Det säljer! Och vilka köper böckerna? Det kanske är det största mysteriet. Men skaffa er ett liv!
Nu ska ni få ett tips. Ät mat i förhållande till hur ni rör er. Chockade? Ja, jag känner att jag, här och nu, släppt en bomb. Dessa rön är också evidensbaserade (testat under mina 40 år). Jag har vetat det under hela mitt liv och för det mesta struntat i det. Resultatet blir; lite halvfläskig för det mesta, fet ibland och smal när jag blir sjuk.
Skärp till er nu! Både fegis-förlagen och alla ni läsare! Fram för nytt och kul!
Sen tycker jag ordet viktresa är ett av de töntigaste jag någonsin stött på. Skulle vilja läsa boken om en svältande människas viktresa. Snälla, något modigt förlag, ge ut den boken så kan alla diet-/viktfreak få smaka på något som är viktigt på riktigt. Kanske inte så kul men absolut nytt.
//Åse
fredag 3 februari 2012
Så många idéer
Just nu känns det som om allting varvar. Alla nya idéer kliar. Kliet består av att alla nya idéer är o-nya. Jag har ju kommit på dem förut... flera gånger. Ägnade en del av gårdagen åt att rensa i gamla block för att få lite struktur på mig själv (typisk icke-arbetsuppgift). Först slås jag av hur smart och nytänkande jag är men sedan blir det deppigare och deppigare. Det står ju samma saker i varje block. Jag kan till och med komma ihåg känslan av kreativitet och smarthet när jag skrev i blocket.
Ändå, skriver jag precis samma gamla skit i mitt pågående block och känner precis samma känsla av kreativitet och smarthet. Men nu har jag kommit på mig! HA! Mig lurar man inte så enkelt! Antingen har jag början till Alzheimers eller så är jag väldigt trött, okreativ, glömsk... eller så är jag bara allmänt dum i huvudet.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!
Allt snack om att det är GÖRA som är grejen. Vilket självbedrägeri! Jag gör ju inte ett skit... mer än att skriva samma sak, om och om igen, i olika block. Jag har inte ens snygga block. Billiga Coop-block med grådassigt, prasseltunt, papper.
Sen är det Post-it-lapparna. De håller sakta men mycket säkert på att ta över min arbetsyta. Det står en massa smarta, "nya", saker på dem också. Ibland slänger jag dem för att veckan därpå kunna skriva nya... med precis samma budskap. Kalendern - jorå satt, ännu ett forum för upprepningar. Det man inte gjorde denna vecka, flyttar man, lätt som en plätt, över till sidan för nästa vecka. Så känns det plötsligt nytt och fräscht. Dessutom ser man sjuuukt fullbokad ut.
Men på något sätt, som jag ännu inte listat ut, så genererar losern pengar. Vad betyder egentligen alla block, Post-it och kalendern? Vad vill allt detta säga mig? Undrar om jag inte ska ta och skriva ner mina tankar i ett block? De känns så nya, kreativa och smarta på något sätt...
//Åse
Ändå, skriver jag precis samma gamla skit i mitt pågående block och känner precis samma känsla av kreativitet och smarthet. Men nu har jag kommit på mig! HA! Mig lurar man inte så enkelt! Antingen har jag början till Alzheimers eller så är jag väldigt trött, okreativ, glömsk... eller så är jag bara allmänt dum i huvudet.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!
Allt snack om att det är GÖRA som är grejen. Vilket självbedrägeri! Jag gör ju inte ett skit... mer än att skriva samma sak, om och om igen, i olika block. Jag har inte ens snygga block. Billiga Coop-block med grådassigt, prasseltunt, papper.
Sen är det Post-it-lapparna. De håller sakta men mycket säkert på att ta över min arbetsyta. Det står en massa smarta, "nya", saker på dem också. Ibland slänger jag dem för att veckan därpå kunna skriva nya... med precis samma budskap. Kalendern - jorå satt, ännu ett forum för upprepningar. Det man inte gjorde denna vecka, flyttar man, lätt som en plätt, över till sidan för nästa vecka. Så känns det plötsligt nytt och fräscht. Dessutom ser man sjuuukt fullbokad ut.
Men på något sätt, som jag ännu inte listat ut, så genererar losern pengar. Vad betyder egentligen alla block, Post-it och kalendern? Vad vill allt detta säga mig? Undrar om jag inte ska ta och skriva ner mina tankar i ett block? De känns så nya, kreativa och smarta på något sätt...
//Åse
torsdag 2 februari 2012
Längtan
Jag längtar mina barn idag, inte den lille mannen som sitter och skypar med en kompis just nu utan de två stora flickorna. Mina fina flickor.. Jag saknar samtal vid köksbordet, tjafs genom stängda dörrar, sura miner och glada skratt. De fattas mig verkligen. Ja, jag vet, de är till låns och ja, jag vet, vi har fortfarande prat varje vecka och de står mig nära, nära, men de fattas mig.. Jag vill att de ska bo här, att det skall bullra musik i huset och att kylskåpet alltid skall stå på vid gavel. Jag saknar inte all tvätt och alla blöta handdukar..men skulle stå ut, om det fanns ett piller som kunde krympa ner mina vuxna,duktiga,självständiga,coola döttrar till typ 10-12 års ålder så att jag kunde få leva om de åren en gång till och kanske då njuta lite extra av allt det jag i förra svängen tyckte var jobbigt och en transportsträcka tills de flyttade hemifrån.. Idag längtar jag och får väl ringa dem och be dem flytta hem till mamma igen, eller så väntar jag till imorgon när längtan gått över och allt är precis som det ska igen.. Jag längtar efter er, M och M och om ni läser det här så går det jättebra att ringa en liten mamma ikväll, jag väntar vid telefonen!
onsdag 1 februari 2012
Mindfullness
Jag har väldigt,väldigt svårt för det man kallar mindfullness..Mitt tålamod räcker inte till och att sitta och knåda ett russin en halv dag är inte min grej. Jag köpte en bok för några år sedan som handlade om just ämnet, jag hade en stressad period i mitt liv, andra runt omkring mig rekommenderade mf som "metod", boken var fin med en söt groda på omslaget men när jag öppnade den såg jag cd-skivan med övningar..och la ner hela verksamheten. Nu hittar jag inte ens boken och tror att jag givit bort eller lånat ut den till någon,om den läser detta, behåll boken!
Igår knådade jag min mindfullness-muskel till bristningsgränsen så pass att jag nästan har träningsvärk i idag.. Behövde en alldeles speciell USB-kabel från teknikmagasinet, deras väldigt trevliga kundtjänst berättade att butikerna skulle ha den i lager MEN att det var en utgående vara. Under lunchen började jag i ett centrum, där den tatuerade yngre mannen rafsade efter kabel så att den höga rockersfrillan vajade som en palm i vinden, men nej,ingen kabel, men annan butik har..
Liten bil och jag åkte till ett annat centrum där en hel personal letade kabel i skåp,lådor och lager,jag väntade och blev som en metmask medan jag vankade fram och åter i butiken, men nej..återkom om 45 minuter eller en timme.. Jag andades lugnt och stadigt och promenerade in och ut i butiker, och när jag gick ut från en klädaffär hade jag en kasse med tröjor i handen och jag vet knappt hur det gick till, det är mindfullness när det är som bäst!
Sedan går jag tillbaka och tjejen bakom disk lägger huvudet på sned innan jag ens kommit fram..tyvääärr, vi ska ha sex stycken men vet inte var.. I mitt huvud bultar det..jag blir torr i munnen..jag andas för att inte skrika..jag måste ha sladden. Jag kommer snart, mycket snart börja ruska på någon av glasmontrarna..
Då kommer Olle, alla vänder sig mot Olle som ska jobba eftermiddag..vet du var 100 44 210 finns frågar tjejen bakom disken, Olle tänker i några sekunder och böjer sedan ner huvudet vid kassan, rafsar i en låda och där är den..min kabel.. Jag andas ut..och älskar Olle,Teknikmagasinet och tjejen i kassan och förstår att mindfullness och jag aldrig kommer att bli vänner.
Igår knådade jag min mindfullness-muskel till bristningsgränsen så pass att jag nästan har träningsvärk i idag.. Behövde en alldeles speciell USB-kabel från teknikmagasinet, deras väldigt trevliga kundtjänst berättade att butikerna skulle ha den i lager MEN att det var en utgående vara. Under lunchen började jag i ett centrum, där den tatuerade yngre mannen rafsade efter kabel så att den höga rockersfrillan vajade som en palm i vinden, men nej,ingen kabel, men annan butik har..
Liten bil och jag åkte till ett annat centrum där en hel personal letade kabel i skåp,lådor och lager,jag väntade och blev som en metmask medan jag vankade fram och åter i butiken, men nej..återkom om 45 minuter eller en timme.. Jag andades lugnt och stadigt och promenerade in och ut i butiker, och när jag gick ut från en klädaffär hade jag en kasse med tröjor i handen och jag vet knappt hur det gick till, det är mindfullness när det är som bäst!
Sedan går jag tillbaka och tjejen bakom disk lägger huvudet på sned innan jag ens kommit fram..tyvääärr, vi ska ha sex stycken men vet inte var.. I mitt huvud bultar det..jag blir torr i munnen..jag andas för att inte skrika..jag måste ha sladden. Jag kommer snart, mycket snart börja ruska på någon av glasmontrarna..
Då kommer Olle, alla vänder sig mot Olle som ska jobba eftermiddag..vet du var 100 44 210 finns frågar tjejen bakom disken, Olle tänker i några sekunder och böjer sedan ner huvudet vid kassan, rafsar i en låda och där är den..min kabel.. Jag andas ut..och älskar Olle,Teknikmagasinet och tjejen i kassan och förstår att mindfullness och jag aldrig kommer att bli vänner.
måndag 30 januari 2012
Ensam är tråkigt
Idag, en lång lista framför mig och mig själv som sällskap. Jag har jobbat på som en iller och lyckats bocka av två tredjedelar. Men vem ska jag nu få lite bekräftelse av?
Fan,va bra jag är säger jag högt för mig själv och min komplimang stutsar mot..ingenting, inte ens hundarna tittar upp. Skorrar tomt och ensamt. Duktiga du! lägger jag till och klappar på mig själv som man ska, hjälper inte! Känner mig bara ännu mer patetisk.
Jag går ut på facebook för att ha något sällskap under lunchen men där är ingen och alla och alla pratar bara med sig själva och ingen vill prata med mig.
Man kanske skulle ta sig en promenad säger jag och nickar åt min kuliga idé. Nu vaknar en av hundarna och slår några slag med svansen,men nej,somnar om.
Borde kanske ringa Carin och höra om resan..jobbar,möte,tebax efter 16.00. Okey!
Åse då, nej,just det..planering med N..inte störa..
Hallå! Jag vill inte ha kontor hemma,jag vill ha fikakompisar,lunchvänner och roliga samtal..Jag måste ha ett kontor där jag får träffa andra, för snart börjar jag prata med mina fårskinnstofflor eftersom de är de enda som ser snälla ut. Ensam är inte stark, ensam är bara tråkigt..
Fan,va bra jag är säger jag högt för mig själv och min komplimang stutsar mot..ingenting, inte ens hundarna tittar upp. Skorrar tomt och ensamt. Duktiga du! lägger jag till och klappar på mig själv som man ska, hjälper inte! Känner mig bara ännu mer patetisk.
Jag går ut på facebook för att ha något sällskap under lunchen men där är ingen och alla och alla pratar bara med sig själva och ingen vill prata med mig.
Man kanske skulle ta sig en promenad säger jag och nickar åt min kuliga idé. Nu vaknar en av hundarna och slår några slag med svansen,men nej,somnar om.
Borde kanske ringa Carin och höra om resan..jobbar,möte,tebax efter 16.00. Okey!
Åse då, nej,just det..planering med N..inte störa..
Hallå! Jag vill inte ha kontor hemma,jag vill ha fikakompisar,lunchvänner och roliga samtal..Jag måste ha ett kontor där jag får träffa andra, för snart börjar jag prata med mina fårskinnstofflor eftersom de är de enda som ser snälla ut. Ensam är inte stark, ensam är bara tråkigt..
tisdag 24 januari 2012
När allt går emot
Okej, inte riktigt allt men mycket. Efter lång arbetsdag kommer jag hem och i hallen möts jag av 8-åringen som håller fram sin lekhjälm.
- Kolla min hjälm mamma!
- Nej men H, det där är inte din hjälm. (Så ser den ju inte ut! H:s hjälm har klistermärken fram och bak, är hyggligt rund och har som vaddering inuti. Och, framförallt, den är hel!)
- Jo mamma, det står Teiner i den...
Och det står Teiner i den. Och klistermärkena, vadderingen och den hyggligt runda formen är historia. Hjälmen är ingen hjälm längre. Det är sånt som kan hända om man glömmer hjälmar på skolgårdar över helgen. De blir o-hjälmar liksom.
- Jag trodde du skulle bli arg mamma...
- Jag blir mest ledsen H... (hela dagens vedermödor inklusive p-botshelvetet väller över mig och jag får lust att grina. Tänker lite på M:s nya utebyxor som kom hem efter att ha tjänat som sjärtlapp i stenig backe = 17 revor. Tänker också på kjolen, de nya handskarna, den ena strumpan och mössan som kom bort i förra veckan...)
- Men vad ska jag nu ha för hjälm mamma?
Det är nu jag lägger in min hämdstöt.
- Gissa en gång H!
- Nej mamma, då slutar jag att åka pulka! Det går inte!
Min fina, röda VM-hjälm som jag hade när jag var liten står lågt i kurs (den som är SÅ fin!) Okej, jag vill ju inte att hon slutar att åka pulka och okej, VM-hjälmen kanske bara är nostalgisnygg.
- Då får du ta den gråa hjälmen på vinden. men det är en FIIIN hjälm och slarvar du bort den kommer jag dra pengarna från ditt magra bankkonto och köpa en ny.
Själv har jag just tagit från mitt magra bankkonto och betalat den helvets p-boten. Nu glömmer jag den och hjälmjäveln kastar jag ut i trädgården, in på grannens tomt! VM-hjälmen sparar jag till mina barnbarn. Den ska bara användas av de som inser äran och värdet!
//Åse
fredag 20 januari 2012
Jag mår bra när jag får tycka
Blev intervjuad av Sveriges största morgontidning idag. Dessutom min favoritredaktion. Jag fick vara med och tycka. Om något som känns viktigt och som betyder något. Pratade på som bara den utifrån mina tankar och fick kanske två frågor. Undrar om en journalist gillar det? Blir det lättare då? Eftersom han inte avbröt mig, så antar jag att han var nöjd.
Sen är det alltid så spännande att läsa vad de skrivit och det har jag redan fått göra. Bra text - bra skrivet. Vad bra jag tycker! Måste ändå gå in och peta (undrar vad journalister tycker om det...? tror de gillar det... bestämmer att flertalet gillar det). Viktigt ju, att det blir rätt. Jag måste ju stå för det där sedan.
Nu är jag uppfylld av känslan av att få vara med och påverka och väcka åsikter. Helt okej känsla att ta med sig hem en fredag. Bra vecka förresten. Nu är jag igång igen!
//Åse
Sen är det alltid så spännande att läsa vad de skrivit och det har jag redan fått göra. Bra text - bra skrivet. Vad bra jag tycker! Måste ändå gå in och peta (undrar vad journalister tycker om det...? tror de gillar det... bestämmer att flertalet gillar det). Viktigt ju, att det blir rätt. Jag måste ju stå för det där sedan.
Nu är jag uppfylld av känslan av att få vara med och påverka och väcka åsikter. Helt okej känsla att ta med sig hem en fredag. Bra vecka förresten. Nu är jag igång igen!
//Åse
måndag 16 januari 2012
Det här är inte roligt!
Jag har en son med ett komihåg som skulle kamma hem noll poäng i vilken tävling som helst.
-Var är tröjan?
-Jag la den här eller här eller kanske glömde jag den i skolan!
-Var är nya skidhandskarna?
-Jag slängde dem på mössan i hallen igår eller är de kvar hos Tim??
-Din jacka då,har den fått ben?
Nej,men den ligger nog kvar på spåret för vi blev så varma när vi rullade bollar till vårt fort,tror jag, lägger han alltid till.Eftersom han inte är säker på någonting när det gäller tillhörigheter..
Med ett förvånat guppieansikte tittar han på mig som om det är jag som är senil eller har glömt att jag har glömt något
Han lägger huvudet lite på sne och försöker se lite fin och gullig ut..
Ibland går jag på det..men inte längre...Jag måste bli arg och ond,det är grejen..
Arg och ond , smaka på det! Mmmm.
Men hur går det då (typ varje dag) när jag behöver hjälp att hitta min plånbok,husnyckel,bilnycklar,min väska och handskarna??
Jag kommer inte få någon hjälp att leta, för sonen kommer argt och ont titta på mig och väsa..skyll dig själv,guldfiskhjärna..
-Var är tröjan?
-Jag la den här eller här eller kanske glömde jag den i skolan!
-Var är nya skidhandskarna?
-Jag slängde dem på mössan i hallen igår eller är de kvar hos Tim??
-Din jacka då,har den fått ben?
Nej,men den ligger nog kvar på spåret för vi blev så varma när vi rullade bollar till vårt fort,tror jag, lägger han alltid till.Eftersom han inte är säker på någonting när det gäller tillhörigheter..
Med ett förvånat guppieansikte tittar han på mig som om det är jag som är senil eller har glömt att jag har glömt något
Han lägger huvudet lite på sne och försöker se lite fin och gullig ut..
Ibland går jag på det..men inte längre...Jag måste bli arg och ond,det är grejen..
Arg och ond , smaka på det! Mmmm.
Men hur går det då (typ varje dag) när jag behöver hjälp att hitta min plånbok,husnyckel,bilnycklar,min väska och handskarna??
Jag kommer inte få någon hjälp att leta, för sonen kommer argt och ont titta på mig och väsa..skyll dig själv,guldfiskhjärna..
fredag 13 januari 2012
Rensa i röran!
Det låter mer energiskt än det är. Jag bara låter mig själv gå till valfri hylla,plockar ner valfritt antal böcker eller pärmar och lägger där ca 20 minuter. Sedan är det stopp..
På de veckor jag gjort detta har jag slängt ungefär en svart sopsäck med "braochhasaker" lektionsplanering från 1998, kan vara bra att ha,eller hur? Papper från en kurs i genusperspektiv i skolan från way back.. Där kan jag nog hitta mycket matnyttigt!
Allt detta och mer därtill kastas,förkastas och får åka bil till grovis. Hej då alla papper,vi ses aldrig mer..
Det är skönt men en del saker kastas med våld eftersom samlaren i mig inte riktigt kan släppa greppet. Minnen av en tid som aldrig kommer tillbaka,ska man bara slänga så där hänsynslöst viskar samlaren i mig.
Jag tittar i min litteraturhistoria från gymnasietiden och blir nostalgisk..men vad är det här? Var jag så arg? På var och varannan sida elaka kommentarer om lärare,klasskamrater och andra och mot slutet ett hopvikt papper och när jag läser det förstår jag att detta arga manifest skrivet av Anna 17 år är ett vägskäl av många, för att bli den jag är idag. Jag måste få återkomma till det brevet,men inte nu. Måste tänka,känna,försöka minnas mig då, måste fråga Anna 17 år om det är ok att dela hennes arga tankar med alla eller om vi ska behålla dem för oss själva.
På de veckor jag gjort detta har jag slängt ungefär en svart sopsäck med "braochhasaker" lektionsplanering från 1998, kan vara bra att ha,eller hur? Papper från en kurs i genusperspektiv i skolan från way back.. Där kan jag nog hitta mycket matnyttigt!
Allt detta och mer därtill kastas,förkastas och får åka bil till grovis. Hej då alla papper,vi ses aldrig mer..
Det är skönt men en del saker kastas med våld eftersom samlaren i mig inte riktigt kan släppa greppet. Minnen av en tid som aldrig kommer tillbaka,ska man bara slänga så där hänsynslöst viskar samlaren i mig.
Jag tittar i min litteraturhistoria från gymnasietiden och blir nostalgisk..men vad är det här? Var jag så arg? På var och varannan sida elaka kommentarer om lärare,klasskamrater och andra och mot slutet ett hopvikt papper och när jag läser det förstår jag att detta arga manifest skrivet av Anna 17 år är ett vägskäl av många, för att bli den jag är idag. Jag måste få återkomma till det brevet,men inte nu. Måste tänka,känna,försöka minnas mig då, måste fråga Anna 17 år om det är ok att dela hennes arga tankar med alla eller om vi ska behålla dem för oss själva.
tisdag 10 januari 2012
Tomt
Nytt år, nya möjligheter!
Så tänkte jag innan julledigheten... och nu är jag tillbaka. Det nya året med de nya möjligheterna är här... men ska det inte märkas mer? Jag blev helt tom liksom. Var är chefen som ska lägga de nya utmaningarna på mitt skrivbord? Vart har städpersonalen varit? Brukar de inte göra någon typ av storstädning så här års, när det är tomt på kontoret? Vem ansvarar för köket och att det finns relevant fika där? Var är alla som jag kan delegera tråkiga arbetsuppgifter till? Och ekonomiavdelningen, har den slagit igen?
Nej men just det... det är ju jag som är; chefen, städpersonalen, köksansvarige, delegeringsslaven och ekonomitjejen...
Den här första veckan efter semestern, blir det till att ta en sak i taget. Idag krokar jag ner slavmössan, kryddar upp med jävlar anamma och KÖÖÖR! Jag tar det med kommando liksom. Om typ två veckor är jag på banan och det är då som de stora möjligheterna rullar in.
Det fina med att vara 40 år är att jag känner mig själv vid det här laget. Det märkliga är, att jag fortfarande upptäcker så mycket... först efteråt.
//Åse
Så tänkte jag innan julledigheten... och nu är jag tillbaka. Det nya året med de nya möjligheterna är här... men ska det inte märkas mer? Jag blev helt tom liksom. Var är chefen som ska lägga de nya utmaningarna på mitt skrivbord? Vart har städpersonalen varit? Brukar de inte göra någon typ av storstädning så här års, när det är tomt på kontoret? Vem ansvarar för köket och att det finns relevant fika där? Var är alla som jag kan delegera tråkiga arbetsuppgifter till? Och ekonomiavdelningen, har den slagit igen?
Nej men just det... det är ju jag som är; chefen, städpersonalen, köksansvarige, delegeringsslaven och ekonomitjejen...
Den här första veckan efter semestern, blir det till att ta en sak i taget. Idag krokar jag ner slavmössan, kryddar upp med jävlar anamma och KÖÖÖR! Jag tar det med kommando liksom. Om typ två veckor är jag på banan och det är då som de stora möjligheterna rullar in.
Det fina med att vara 40 år är att jag känner mig själv vid det här laget. Det märkliga är, att jag fortfarande upptäcker så mycket... först efteråt.
//Åse
tisdag 3 januari 2012
Latmasken
Jag har också försökt gå all in när det gäller julledighet, men har misslyckats totalt..
Min latmask vill inte vara ledig,vill inte ens vara med när jag vältrar mig i långa dagar utan slut,vill inte bli tjockare än vad den är.
jag känner mig rastlös och stissig och rätt så låg och vill bara igång med någonting. Det är som om det ligger ett gäng med ouppackade paket fyllda med planer och ideér och bara väntar på att jag skall riva och slita i dem. Igår bestämde jag mig för att göra just ingenting hela dagen, vädret,sonen och mitt låga humör skulle få styra. Sååå jävla tråkigt. Tröstäter överblivet julgodis för att stå ut och står då inte ut med mig själv, när hela munnen smakar dammig choklad och gammal maräng.
Alla böcker är utlästa, jag har inte lust att städa,rensa,vara husmorig. Jag vill ha kul, bli sedd,vara kompetent och duktig i mitt jobb, inte känna mig som en sladdrig grönsak utan mål och mening.
Jag räknar ner till den 9:de då jag ska börja jobba..men kanske har masken tagit mig tills dess och jag har kommit in i ledighetsmyset och latträsket och vägrar börja, kanske tar ledigt hela januari.. kanske inte börjar någonsin..aldrig mer..
Min latmask vill inte vara ledig,vill inte ens vara med när jag vältrar mig i långa dagar utan slut,vill inte bli tjockare än vad den är.
jag känner mig rastlös och stissig och rätt så låg och vill bara igång med någonting. Det är som om det ligger ett gäng med ouppackade paket fyllda med planer och ideér och bara väntar på att jag skall riva och slita i dem. Igår bestämde jag mig för att göra just ingenting hela dagen, vädret,sonen och mitt låga humör skulle få styra. Sååå jävla tråkigt. Tröstäter överblivet julgodis för att stå ut och står då inte ut med mig själv, när hela munnen smakar dammig choklad och gammal maräng.
Alla böcker är utlästa, jag har inte lust att städa,rensa,vara husmorig. Jag vill ha kul, bli sedd,vara kompetent och duktig i mitt jobb, inte känna mig som en sladdrig grönsak utan mål och mening.
Jag räknar ner till den 9:de då jag ska börja jobba..men kanske har masken tagit mig tills dess och jag har kommit in i ledighetsmyset och latträsket och vägrar börja, kanske tar ledigt hela januari.. kanske inte börjar någonsin..aldrig mer..
måndag 2 januari 2012
Långt blir kort.../Mycket vill ha mer...
För över en vecka sedan gick jag på julledighet och jag bestämde att jag skulle få vara ledig lääänge. Börjar inte jobba igen förrän 9 januari. Jag behövde verkligen den här ledigheten och gick hem med känslan av att jag skulle vara ledig i, nästan, oändlighet. Helt plötsligt är det mindre än en vecka kvar och jag är inte ett dugg sugen på jobb. Jag som sett fram emot 2012... det som kommer bli mitt skördeår och allt.
Ju mer ledig jag är, desto mer ledig vill jag vara. Jag kommer få piska igång mig på morgonen den nionde. Råkar du som läser detta vara någon av mina kunder; jag gillar dig och det vi gör tillsammans - annars skulle jag aldrig göra det. Det här har inget att göra med de arbetsuppgifter jag har för de har jag valt själv, just för att de är så roliga. Jag kommer fortsätta att göra asbra ifrån mig. Nej, det här handlar om min latmask, som jag värderar högt, och som blir fetare och fetare ju mer jag göder den.
Jag lever i en stark symbios med latmasken och den kommer se till att jag aldrig, aldrig blir utbränd. Latmasken kommer att ha tagit över långt innan väggen syns i siktet.
//Åse
Ju mer ledig jag är, desto mer ledig vill jag vara. Jag kommer få piska igång mig på morgonen den nionde. Råkar du som läser detta vara någon av mina kunder; jag gillar dig och det vi gör tillsammans - annars skulle jag aldrig göra det. Det här har inget att göra med de arbetsuppgifter jag har för de har jag valt själv, just för att de är så roliga. Jag kommer fortsätta att göra asbra ifrån mig. Nej, det här handlar om min latmask, som jag värderar högt, och som blir fetare och fetare ju mer jag göder den.
Jag lever i en stark symbios med latmasken och den kommer se till att jag aldrig, aldrig blir utbränd. Latmasken kommer att ha tagit över långt innan väggen syns i siktet.
//Åse
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
