onsdag 20 november 2013

Kattfan 2

Så elakt av mig att önska livet ur Nasse!
Naturligtvis var hon trevligare än någonsin igår efter mitt inlägg,söt,trevlig,lagom gosig.
Var tvungen att googla om katter och jag blev fan rädd..
Hon är 15 år och i människoår så är det 76 år. Då leker man inte med pennor och hoppar runt som en studsboll,då går man försiktigt och har ont i höften..
Det som finns dokumenterat är en katt som blev 36 år, trettiosex år!!
Det är bara 21 år kvar till muck om det skall fortsätta så här...Hon är alldeles för pigg för sin ålder och inga ålderstecken har börjat visa sig.
Nä, nu blev jag trött igen.
Jag borde ha skaffat en hamster istället.

tisdag 19 november 2013

Kattfan

Jag har en katt,en vit,hon är gammal nu, men det känns som om hon aldrig kommer dö.
Inte för att jag önskar livet ur henne, jo, ibland,speciellt de gånger när hon skitit i matskålen eller när hon kräktes i min kaffekopp, då önskade jag en putt över kanten och en stilla begravning.
 Ibland är hon som en kelsjuk pojkvän,en sån där som ville puffa,snosa och gosa med en hela tiden, medan man själv bara ville ha LUFT,en sån jobbig, jobbig jävel som bara var för mycket, som man funderade på hur man på bästa sätt kunde göra slut med.
-Det är inte dig det är fel på...
Men jag kan inte göra slut. Inte med Nassekatt.
 Hon är 15 år nu och jag är trött på djur,vill inte ha stora hårbollar som flyger runt eller någon som ligger och jäser i min nytvättade soffa.
Jag skaffade henne för att jag alltid önskat mig en egen katt,en som skulle ligga som en kringla i soffan och komma till mig när jag ropade.
Det är egoistiskt,både att skaffa men också göra sig av med, jag vet och det är inte så att jag kommer ha livet av henne "baraföratt" jag har ledsnat, men hon ser ju så oförskämt pigg ut, när hon leker med min penna eller spatserar över gården.. Jag ser framför mig minst 10 år till, innan hon dör av ålderdom ,eller hur gammal blir en katt?
Måste googla  ,står det någonstans, att katter kan bli 30-40 år,då börjar jag fan gråta.
Hon kommer överleva mig,kattfan!

torsdag 14 november 2013

Tänker...

Den här veckan tänker jag mycket på hur mycket jag tänker på den här veckan. Jag började redan förra veckan... Det är mycket jobb och lite rast. Jag vet redan innan, att det kommer vara mycket och att jag kommer vara slut på kvällarna. Och det är så tråkigt att vara slut på kvällen. Sen är dagarna roliga, jag gör faktiskt bara roligt den här veckan. Men det är något lite sorgligt över att lägga all sin energi på att arbeta.

Mitt jobb är lite allt eller inget. Antingen är det inga uppdrag, eller så är det alla. Så har det alltid varit och jag kan leva med det. Ibland kan jag ändå längta lite efter en jämn ström av uppdrag... kanske ett jobb som inte krävde så mycket uppmärksamhet från min sida. Då brukar jag fantisera om de här bilarna som kör framför och bakom stora långtradare med husmoduler på... de där det står "Bred last" på. I min fantasi, är det ett väldigt avkopplande jobb. Men jag kan ha fel... Jag ser framför mig hur jag sitter där, lyssnar på radio, dricker lite te, ringer farmor... jag stannar till på ett väghak och trycker i mig falukorv (som jag vanligtvis avskyr), stekt potatis och ägg... i massor. Vid dagens slut åker jag hem... och eftersom jag är en sådan som bara kör varning-bred-last-bil åt långtradare med Hägersten som destination, kommer jag att komma hem i god tid till middag och umgänge med familjen. Nästa morgon är det, turligt nog (för så är det jämt) en långtradare från Hägersten som ska till Nyköping, bara för att visa de fina husmodulerna... sen vill den hem igen. Kommer inte vara någon idé att göra mer den dagen. Så länge jag gör mitt jobb, är det ingen som bryr sig om tider. Jag är väldigt omtyckt som bred-last-chaufför... har vunnit priser flera gånger och har ett stort foto vid ingången till företaget. Flera gånger har jag vunnit resor för mig och familjen. Kryssningen i Karibien över jullovet kommer bli underbar...

Fast... kanske skulle jag tröttna... Men då har jag köpt en trisslott och skrapat fram 100 000 kr/mån i 50 år hos TV4... så då slutar jag. Det blir en stor avskedsfest på jobbet och inte ett öga är torrt. jag lovar att komma tillbaka med fika någon dag... och kanske gör jag det...

Äh, nu ska jag handleda och sen coacha. Imorgon kör jag utbildning. Det ska bli kul och jag är bra på det. Jag kommer vara trött imorgon kväll men jag har gjort något roligt och meningsfullt. Bred-last-chaufför finns ju alltid kvar...

//Åse

måndag 11 november 2013

Fail

Jamendårasatt..
Där satt den,första missen. Här har vi bestämt att det skall bloggas. Minst ett inlägg i veckan,straff för den som inte gör det.
Och nu,straff på mig. Ris,kölhalning och urdragna tånaglar är vad som väntar.
Ingenting livsavgörande att skylla på,ingen sjukdom i familjen eller influensa, utan bara enhederlig fail.
Blogga står som ett ständigt moment på min göra-lista och kanske bara därför,glömde jag.
Något finns där framför näsan varje dag och blir så vant för blicken att man inte längre ser.
Hade en bra vecka och väldigt mycket kul att blogga om,så ämnen fanns det,men det var då.
Det var prilliga präster,en gammal kollega som är en riktig facebookdödare,en galen företagsgala och att agera snabbare än gris hinner blinka. Sånt,hände förra veckan,men nu händer ingenting. Har läst ut en illa skriven bok,arbetat mig genom veckans utbidningsplanering,ringt,svarat på mail,bokat möten,en helt vanlig dag,i en vanlig liten stad..
Som en vän sa: Tråkigt är också ett sätt att leva../Anna

fredag 1 november 2013

Räknas det här som ett bloggande...?

Shit! Jag ska ju blogga den här veckan! Och idag är jag ledig med höstlovslediga barn. Bion börjar om 45 minuter... vi ska köpa godis också... och hunden måste ut. Hur fan tänkte jag?! Hela veckan har ägnats åt att utbilda i coachande förhållningssätt för Skolverkets räkning och åt HEMTENTAN.

HEMTENTAN i filosofi som varit så otroligt rolig att skriva men så sjukt svår att få till. Men nu är den klar och på söndag ska den skickas in. Jag blev klar tre dagar innan slutdatum...? Vad hände här? Så brukar jag inte jobba. Men då måste något annat stressas istället. Bio och sånt. Måste bara ha en viss press för att leva och uppkommer den inte av sig själv, så måste den skapas.

Men nu bara måste jag dra iväg till bion!

//Åse