Skulle så gärna vilja vara lite rolig

Just nu finns det mycket att skiva om, men jag kan inte.
Mycket som skulle behöva komma ut, men jag vågar inte.
Det är nu jag skulle behöva en gammaldags dagbok med lås,där jag kunde skriva ner alla tankar,känslor och funderingar som inte passar sig här,det som känns som mitt,bara mitt. Privat,vackert men också fult och illa.
Jag beundrar människor som vågar skriva allt, alla som bjuder på sin sårbarhet och sina tillkortakommanden. Jag funderar ofta över de som blottlägger allt,är det modigt eller dumt eller är det bara deras sätt att förhålla sig till sig själva och andra.
Om vi hade en blogg där ingen visste vilka vi var så skulle det kanske vara en annan sak,en ansiktslös,utan namn,där vi stötte och blötte allt privat utan att en jävel visste vilka vi var,men nu är det inte så..
Det jag då kan skriva är:
Jag är väldigt liten just nu. Så,bara så./A

Att välja rätt

De snabba beslutens mästare har drabbats av beslutsvånda och det gäller allt.
Jag känner mig själv som den där personen som inte velar så mycket,som väljer snabbt och enkelt i affären,som tar både små och stora beslut,oftast utan att blinka.
Ibland blir fort fel, men för det mesta kan jag leva med mitt sätt att bestämma mig. Jag är inte den som ligger vaken i ruelse och kval. Gjort är gjort.

Men någonting har förändrats, jag har förändrats, jag tycker det är jobbigt att välja,jag blir trött så fort det finns mer än en färg på plagget jag vill ha, kan inte bestämma mig vilken glass jag skall köpa, står en halvtimme för att köpa en blomma till kompisen som bjuder på middag,ska jag köpa en blomma eller ta den där tomatplantan med bebistomater istället?
 Låter loppisfyndet gå till någon annan,eftersom jag inte kan bestämma om det var ett fynd och i efterhand grämer jag mig över missen jag gjort,som inte höll i den där fina tavlan,lådan,skorna.. Jag blir trött på mig själv.
Det kanske är så att jag nu behöver gå in i valvila,inte välja någonting, låta random styra mitt liv. Släppa taget och bara vara i ingenting i vallösheten,kravlösheten. Går det? Vet inte,måste testa. Det här kan bli en riktigt rolig sommar!

Jag äter en elefant... bit för bit

När jag tittade på maj och juni... då, någon gång i april, såg det ut som om det skulle bli lite körigt. Men körigt kan ju vara kul, tänkte jag hurtigt... I början av maj började jag ana att det skulle bli svårt att få ihop alla bitar. När det väl drog igång, insåg jag att det var en hel elefant jag skulle mumsa upp.

Nu har jag typ ett öra (stort men inte så köttigt i alla fall) och sista biten på snabeln kvar. Det magiska med att äta elefanter är att man går ned i vikt. Så mitt tips; skit i 5:2, LCHF, fasta och sånt där bjäfs! Beställ in en elefant i maj och käka på som fan. Vips så har du en figur som står sig väl på beachen. Ringarna under ögonen, yrseln och dubbelseendet kommer ge med sig efter ett par veckor.

Och jag haaar haft kul och jag har påmint mig själv om att jag kan slita när det behövs... men hur orkar de som käkar elefanter året runt?

//Åse

Åka bort

Skall åka bort några dagar, ha det bra, ha det enkelt, bara vila.
Men vägen dit är fan inte enkel, rusar runt som en stressad loppa för att fixa allt, från sista jobbgrejen, till att svara på rektors töntiga svarsmail, tvätta en blus, packa en väska samt skriva skötselråd till barnvakten. Inte glömma att vattna tomaterna! Jag förstår inte hur det kan bli så stressigt för att man skall vara borta en helg, världen går inte under om jag glömmer skriva en logistiklista, ungen dör inte om han missar en träning. Jag behöver tagga ner och jag gör det nu, först ska jag bara../A

Håriga fötter

Hallå!
Finns det någon drömtydare där ute? Någon som kan få ihop mina mycket mystiska drömmar som jag haft de senaste veckorna. Vid tre tillfällen, som jag kommer ihåg, har jag drömt om håriga fötter, typ hobbit goes pälsmössa.
Första gången, är det jag som går omkring och tror eller tänker att jag har en katt runt benen och när jag tittar ner är det mina fötter som är helt ludna och känns som päls.
Några dagar senare vaknar jag upp och har drömt om mannen jag lever med, och det skulle ju kunnat vara en mysig dröm, om han inte hade  envisats med att stoppa in sina sjukt håriga fötter i ett par flipflop.
Känslan var att jag ville gråta för att det var så äckligt och att jag skämdes.
Och nu den tredje drömmen som var i natt, jag sitter i en soffa, under en filt, skavfötters med en kille jag aldrig träffat, vi har trevligt, skrattar,pratar och det är andra människor i rummet som också är med i diskussionen. Då får jag en känsla att jag varit med om det här förut och lyfter på filten och jajamensan, han har de hårigaste fötter jag någonsin sett.. Det här har ju blivit som mardrömmar och det blir nästan läskigt att gå och lägga sig med känslan i natt ska jag drömma om håriga fötter och smutsiga tår.
Vad betyder det här? Vad vill mitt undermedvetna säga mig? Att få kalla fötter hajar jag ju,men håriga?
Jag undrar vad jag skall lägga till eller ta bort i mitt liv för att det här skall sluta,för inte kan det väl bara vara min sjuka hjärna som vill spela mig ett elakt spratt./A

Det sorgliga med hotell någonstans i Sverige...

Så var det hotelldags igen. Inte så långt bort den här gången men för långa dagar för att det ska funka att pendla enligt mig. Så jag bor på hotell i Uppsala. Har tidigare bott på Scandic och det är liksom... Scandic. Man vet vad man får - tydligt koncept, poäng på något kort som jag inte begriper poängen med, öldrickande handelsresande som raggar hårt redan tidigt på kvällen och mer eller mindre deprimerande utsikt.

Så jag tänkte nytt! Bokade något annat. Hamnade på First Hotell Linné och möttes av... precis samma sak. Skillnaden bestod i att hotellet inte kunde erbjuda parkering (jag som är färdigjobbad vid 20-snåret ska försöka hitta parkering på gatan i centrala Uppsala och helst inte alltför långt bort eftersom jag börjar jobba kl 7 och frukosten serveras halv sju... say no more). Sen var det typ samma. Okej, utsikten var fin och de kvittrande koltrastarna utanför fönstret var ett inslag jag uppskattade att hotellet tänkt på.

Det är liksom inte roligare än så här att bo på hotell någonstans i Sverige... alldeles ensam. Det är något sorgligt med alltihop och kanske, jag säger kanske, förklarar det de öldrickande handelsresande som raggar hårt redan tidigt på kvällen. Vill dock poängtera att jag inte ens kommit till öldrickandet...

//Åse

Så lite det behövs..

En glad och varm röst i telefonen, som säger fina saker.
En bokning som funkade, utan problem.
En student som vill sälja all sin kurslitteratur ,skitbilligt!
En väldigt gammal godispåse med lakrits, kan det vara taxfree 2011? som inte längre smakar lakrits utan går mot viol parad med blåbär.
Så knaprigt goda att jag med risk för varenda tand, käkade upp hela påsen..
En farbror som joggar så fult att jag gapskrattar för mig själv.
Ett varmt bad och bra musik.
Så lite behövdes det idag för att få livet att snurra igen.
Det blir en dag i morgon också, hälsar Grinchen.

Regntung

Dagens energireserv är redan uppäten, den gick åt när jag i spöregn sprang från bilen och lade det viktiga brevet på lådan.
Undrar om det ens kommer fram för innan brevet flög ner såg jag att spöregnet förvandlat texten till en drypande sörja, ungefär som gammal utsmetad mascara efter en helkväll på stan.
 Kommer inte ens ihåg hur det är att göra en helkväll på stan så jag förstår inte hur jag kan använda den liknelsen. Living like a rockstar,mohaha, you wish!
Mitt liv just nu handlar mer om att överleva var dag, vardagen när den är som gråast, lugnast,enklast och tråkigast. Den där vardagen som ingen pratar om eller lägger ut på facebook,den som bara är.
Det händer ingenting och det kliar något så ofantligt. Jag har tråkigt, känner mig platt och beige och det känns som om jag ser igenom allt och alla.
Jobbar, gör det jag gjort förr, säger det vanliga, orden ligger där de ska i munnen,allt finns i en väl använd mapp i hjärnkontoret och behöver inte ens dammas av.
Hemma, pratar grävande, betongplattor,nytt plasttak och fönster som skall målas. Ibland toppar vi upp med lite familjelogistik eller fotbollsträning eller vad skall vi äta på fredag? Fredagsmyyys.
Vänner,en del jobbar nästan ihjäl sig och när de, korta stunder når ytan hasplar de ur sig floskler om livskvalitet och man borde göra något annat.. Jamän gör det då för fan,överraska mig har jag lust att säga.
Men är jag bättre själv? Glimmar jag till? Är jag så himla kul,på och spirituell..Nää,tänkte väl.
Jag är en trist småstadsmamma som tappar sugen när det regnar och som nu skall tömma diskmaskinen, innan jag sätter igång med jobba-ikapp-listan.


Regnet förvandlar mig till en elak grinch som inte kan känna mig nöjd eller glad över någonting.
Men som jag brukar säga,man får vältra sig i en dag,sen får det vara nog.
Så idag, en regntung dag, i morgon går jorden under.

Så var det dags... igen...

"Hej allihop!

Nu har jag och Katarina mejlspånat lite och kontentan av det är; picknick och brännboll är tråkigt, det är svårt att hinna med att arra något och ännu svårare att klämma in ett närvarande för hela familjen på samkvämskväll... bland andra samkvämskvällar (som är larvigt många innan sommaren) ...för att inte tala om arret av det som ska inmundigas... jag får svettbrytningar bara jag tänker på att catcha upp några pizzor i maj/juni.

Vi kan tyckas lite negativa men som de goda människor vi är, så vill vi att barnen ska få göra något roligt. Kan vi köpa oss fria på något sätt? Ett lekland tex kostar 130 kr men det kanske är för mycket för folk att langa upp? Personnebadet? Behövs dock en tillhörande badvakt till varje barn.

Hur tänker ni andra? Hur gör vi detta roligt och enkelt?

Glada hälsningar Åse"

Kanske fiskar jag på helt fel ställe... eller så nappas det. Har nog aldrig hoppats mer på god fiskelycka!

//Åse

Ny stooor lokal

Rättjävlarna som flyttat in i väggen på mitt gamla kontor ska ut! Efter att ha varit arbetsplatslös i en månad har jag fått flytta in i grannlokalen. Den är stooor! Jag har ett jättelager, kylrum (kallas nu panic room), duschrum med tvättmaskin, toalett med förrum, personalutrymmen och tre kontor. Jag och hunden går omkring här och känner oss jätteviktiga. Jag låtsas att jag har kollegor i de andra rummen... det är Sivan i rummet mitt emot... hon har alltid stängd dörr och är lite si och så (skulle aldrig ha släppt in henne... men hon fick det fulaste rummet). Sen så är det Ante, han har kontoret på rad, bakom mitt. Vi har gärna dörren öppen mellan oss så att vi kan småsnacka lite med varandra. Han är en sån där härlig person som delar med sig och visar intresse för det jag gör.
Jag kommer inte att vilja flytta ut! Hoppas råttjävlarna är riktigt svårfunna så att jag får stanna här. Jag har fönster åt två håll också. Sa jag att jag har korridor? Det är ett fönster ut mot korridoren och det är bra, då kan jag vinka åt alla som passerar utanför. I kylskåpet har vi gjort så att Sivan har en egen hylla och jag och Ante delar. Vi gillar ändå samma saker.

Nej, nu ska jag packa ihop, säga trevlig helg till alla mina Mållgan-kollegor, kolla att ingen råkat bli inlåst i Panic room och sen ta helg. Förresten, Sivan är ledig hela nästa vecka och då ska Ante och jag ha visning av hennes kontor.

//Åse

Otur eller nåt...

P-bot, luktkaos på kontoret, en p-bot till, avslag på överklagan, hantverkare som inte passar tiden... Ja, jag skulle kunna fortsätta att rada upp skit som förtretat mig den senaste tiden... men jag kom inte på något mer. Det kanske inte är så farligt i alla fall. Då faller ju tanken med det här inlägget. Jag som kände mig så drabbad av att behöva betala för parkeringar som jag själv tyckte var fullkomligt riktiga, råttor som pissar i väggarna på jobbet och sprider odör som medför att jag just nu är arbetsplatslös, idioten på Q-park som bara avslog min överklagan och rörfilmarnissen som kom sju timmar för sent. Kanske har det hänt annat som gett mig perspektiv? Kanske är jag för glad just idag... över att min tenta i existentiell psykologi är klar för att skickas in? Kanske är det för att solen skiner? Och att det är fredag? Eller att jag ska till New York med min man om mindre än en månad? Och barnen som är friska? Jag som har träningsvärk för att jag tagit mig i kragen och tränat? Att mamma är på Sicilien och njuter av sitt nya pensionärsliv? Eller att farmor har fått en ny hjärtmedicin som gör henne mycket piggare? Att jag har världens finaste hund? Och människor bryr sig om mig?

Det kan vara det som gör att det andra bleknat en aning...

//Åse

Hel

Familjen är samlad igen! Äldsta sonen har kommit hem efter tre månader i Australien och det känns bara så härligt. Jag har saknat att se honom när vi pratar om viktiga saker. Det kommer en massa tankar nu när jag pluggar och jag behöver testa dem på sonen. Till viss del har jag kunnat göra det per telefon men det blir inte riktigt samma sak. Men nu är han här i alla fall och familjen känns så där hel igen. Inte så att motsatsen betyder att vi varit trasiga när han varit borta, nej vi har haft det bra. Men hel bara. Kanske är det jag som känner mig hel... Det är roligt att se hur barnen interagerar med varandra och vad som händer när någon går och kommer tillbaka. Då kan jag backa några steg och titta på det som händer med ett utifrånperspektiv som roar mig.

Ja, tänk den dag då alla dragit... Det är också ett perspektiv... Undrar om det alltid kommer kännas som att familjen är hel de gånger vi kan samlas allihop? Vad fint det är att ha en stor familj. Det ger mig en massa glädje och intressanta tankar... som blandas skönt med allt det där som är mindre skönt och som jag inte kan se just i denna stund. Det är bara fantastiskt just nu. Och det är najs!

//Åse

Ta pensionen

Till att börja med... Anna; tror att du missade att blogga förra veckan. Vi håller på att få ihop till en riktig baluns ;-)

Jag är trött och glad idag. Igår firade vi mamma som går i pension nu. Jag har hört tjejerna berätta för sina kompisar att de ska fira mormor som tar pensionen. Gillar uttrycket - lite som att ta studenten. Och då blir det så tydligt hur tråkigt det låter att gå i pension... gå... i stå liksom... eller vaddå? Ta pension låter mer aktivt liksom. Och aktiv, det kommer min mamma att vara, tänker jag. Det var också ett mycket aktivt val att ta pension nu. Hon har precis fyllt 64 år och vill fylla sitt liv med mer än arbete.

Undrar vad jag skulle göra om jag tog pension nu... Resa, resa, resa och sen skulle jag resa. Jag skulle plugga ännu mer roliga saker, läsa ännu fler böcker och pilla mig i naveln. Men mest skulle jag resa. Undrar vad barnen ska göra då, när jag reser. De måste nog också ta pension för att det här ska funka. Jag ska fråga dem ikväll om de är sugna på idén.

//Åse

Vad duktig jag är... eller?

LinkedIn... ja, där ska man väl vara med tänkte jag för några år sedan och la in en fördelaktig bild på mig själv och länkade till hemsidan. Sen gjorde jag inget mer... för det är så sjuukt tråååkigt att skriva cv och sådant där tjafs. Men idag så bara gjorde jag det. Det tog nästan tre timmar och det mesta av tiden ägnade jag åt att försöka minnas. Vad har jag gjort och när gjorde jag det. Men, som sagt, nu är det gjort. Skulle inte jag plugga idag? Jomen så var det ju...

Typiskt februari för mig. Jag har ingen struktur, minnet är i klass med en dement 90-årings, jag är trött, jag längtar efter något... vet inte vad, men det skulle kunna vara våren. Den här veckan har jag haft definierade arbetsuppgifter fram till idag. Det har funkat toppen... fram till idag. Ska jag vara nöjd och glad över min uppdatering på LinkedIn? Var den viktig? Jag säger inte att den inte är det, utan bara att jag faktiskt inte vet. Vem bryr sig egentligen? Just nu vet jag inte ens vad jag själv bryr mig om. Men jag är ganska sugen på en bulle och om jag inte minns helt fel, så köpte jag en på Hemköp och jag har för mig att det var i morse när jag var ute med hunden...

Energi någon? Jag köper!

//Åse

Drömma

Drömde så konstigt i natt,drömmer konstigt nästan jämt, men den här var så jobbig.
Jag var barnflicka i en familj med jättemånga barn,massor med ungar,de kryllade överallt,man kunde inte sätta sig i soffan om man inte först kollade under kuddarna, för där kunde det ligga en bebis, sa mamman som gick omkring i morgonrock med en fimp i munnen..Alla barnen var ljushåriga, krulliga och skrek oavbrutet.
Mamman hade en jättegrill i vardagsrummet,en sån där jättestor rostfri sak med en lucka och där stod hon och grillade biffar och revbensrader.. sen kom Bingo Rimér och hälsade på, han skulle göra ett matreportage..
Ja,jag vet, helt sjukt.Här borde jag ha vaknat kan man tycka men nej o nej ,för sen kom den jobbiga delen..
Vi satte oss ner,den lilla mamman och jag ,hon  grät ,för jag fick inte lämna henne och jag lovade henne att jag inte jobbade för pengarna, utan för barnens skull.
Hon behövde inte ens betala mig för jag var så rik..Hon tvingade mig att lova att jag skulle stanna hos dem för alltid..
Sen vaknade jag med hjärtklappning,hade svårt att somna om,läskig dröm.
 Jobba med barn,gratis,lova sånt jag inte vill göra,bära hennes ångest över att hon skaffat så många barn..Usch
Sen kan man ju undra vad det hela betyder,vad vill min sjuka hjärna säga mig.
Vad är det jag försöker bearbeta? har inte den blekaste aning men den sitter kvar som ett litet obehag.
En sak vet jag i alla fall. Jag måste ingenting.
Det ska jag tala om för henne om hon kommer tillbaka i natt.
Sådetså.

Korven

Korven lever.
Har inte tänkt på det där skrället på väldigt ,väldigt länge.
En gammal kattfarbror som sprungit här och friat under årens lopp,ful som stryk och med en svans som ruttnade på mitten,först en liten stump ,sen en lång bit utan hår som såg gnagd och sjuk ut ,sen längst ut en böjd liten tipp som såg ut som en prinskorv, därav namnet.
Jag trodde han var död,ålderdom eller svansförgiftning..men idag kom han spatserande över tomten och det konstiga var att jag blev glad. Jag som hatade honom och hans snuskiga revirpinkeri blev glad.
Som om en gammal vän helt plötsligt hälsade på och ville prata,jag skrattade för mig själv när den fulingen promenerade förbi på fönsterblecket..En liten pigg påminnelse om att det kommer en vår,snart, och att man aldrig är för gammal för lite revirpinkeri och fönsterbleckspromenader..Jag börjar träna i morgon, hänger du på Korven?