Paradigmskifte

Ett härligt ord som jag kommer ihåg när jag stötte på för första gången (och då undrade som fasen över... kan ha varit därför att det som beskrevs i kurslittératuren på Lärarhögskolan inte alls upplevdes som just ett paradigmskifte, det hände liksom aldrig för mig, där och då).

Men nu till ett riktigt paradigmskifte!

Facklitteratur kan verka så himla spännande och bra. Författarna verkar så sjuuukt kompetenta och smarta. Jag vill och bli så där kompetent, smart och bra! Ja, jag köper boken!

...och lägger den på mitt skrivbord i två månader och flyttar den sedan till bokhyllan där den står och asgarvar med ryggen mot. Och inte fan har jag blivit smartare och bättre!

Jaså, man måste läsa boken också!? Men det orkar jag ju inte. Suck... att läsa fackböcker är asjobbigt. Det väcker tusen tankar i mitt huvud. Tankar som behöver skrivas ned så att jag inte tappar dem. Det tar tid och grymt mycket energi. Sen måste jag använda mina nya tankar och den nyvunna kunskapen. Nej, usch vad jobbigt!

Men Åse, du måste ju inte anteckna en massa. Du kan skumma igenom boken, läsa lite här och lite där. Läs det som lockar och strunta i resten! Ta till dig det som du tycker är bra liksom.

NEJ, SÅ KAN JAG INTE GÖRA!!!

Igår blev jag så trött på mig själv och mitt motstånd mot facklitteratur. Jag har en bok på skrivbordet som legat (bara) en månad och som jag faktiskt VILL läsa. Vad göra? Nu tänker vi nytt sa jag till mina jag och åkte till Kontorab. Myskollade lite kontorsmaterial och slog till på ett fint block och några braiga pennor. Sen hem till boken. Tar i med kommando och börjar läsa. Tittar då och då mot min fångst från Kontorab och vilka möjligheter som finns med pennorna och blocket. På något sätt har de med detta att göra men ännu vet jag inte riktigt vad. Tror att de är någon typ av belöning i förskott.

Boken är riktigt bra och ännu bättre blir det när jag börjar skriva roliga kommentarer i kanten på sidorna och rita glasögon på gubbarna på bilderna i boken. Det måste bli roligt!!! Och det blir roligt!!! Vad ska jag använda kunskapen t... skit i det för nu. Är den något att ha, så ska den skrivas ned i mitt nya block med flikar (en för varje fackbok jag läser). Använder de nya pennorna. Man får också rita i det nya blocket!

Så här tänker jag äta mina fackböcker från och med nu, en efter en. Är de dåliga, så förtjänar de inga anteckningar i fina blocket. I mitt block kommer bara mina tankar och roliga teckningar samlas. Vad jag gör med dem sen? Ingen aning! Kanske kommer någon att få ta del av min smarthet och kompetens på området, kanske inte.

Ut med prestation! In med lust och glädje! Kommer det lärande, är det en bonus. Jag passerade skiftet igår och detta är nu min världsbild... till nästa skifte dyker upp... och det vet man aldrig när det händer.

//Åse

Tack för påminnelsen!

Har i natt haft en påminnelse om hur det en gång var och vill inte tillbaka..
Det är lite sportlov nu,lite sena kvällar och ruskiga program.
Jag och sonen sitter tillsammans och zappar på TV:n samtidigt som vi myser och pratar om allt möjligt och ingenting.
Helt plötsligt stannar zappen på ett program om spöken,gengångare och ett medium som talar med de döda. Nej,byt inte, tjoar sonen och är som inlindad i programmet, ögonen som fastklistrade och öronen suger ur varje ord och varje läskig musiksnutt.
Han är stor nu,tänker jag och han förstår att det inte är på riktigt..
Joda, enda tills det var dags att släcka lampa och sova..
Efter några turer fram och åter låg vi tre personer i vår säng, samt en miljon kuddar,två täcken och en mamma längst ut på kanten,sådär på kanten att man inte riktigt vet vart armarna skall vara,de får inte plats i sängen men börjar domna när de får hänga fritt i luften.. Där har jag legat,stel som en pinne, när de två andra har bökat runt och snörvlat,pipit och betett sig. Varför jag inte gick till annan säng? Jag hade inget täcke! Jag hade fått hämta ner ett från vinden och det orkade jag inte mitt i natten,jag orkar ju knappt gå på toa, så ett täckhämtarprojekt är totalt övermäktigt.
Jag vaknar då hellre stel som en pinne med begynnande nackspärr och med en känsla av att jag knappt sovit en blund och har jag sovit så var det den sämsta natten på evigheter.
jag är verkligen färdig med barn i sängen,det finns inget gulligt med att sova illa, har fått en handfast påminnelse om hur det var och vill aldrig tillbaka.. Aldrig mer en unge i min säng..

Ny titel

Läser en otippad tidning varje månad.. Ingenjören.
Den är bra, ofta spännande intervjuer och intressanta reportage, det är faktiskt en tidning som ibland ruckar på mina insnöade tankar om hur saker och ting är. Den ser på världen, lite mer ingenjöriskt..
I årets första nummer får jag ett nytt ord att suga på, komfortoperatör.. Någon snabb gissning nu?
SJ har slagit knut på sig själv för att hitta en ny, fräsch titel till sina städare!! Jaa!
När jag var liten kallade vi den som städade på skolan för städtanten efter det har titlarna haglat över denna yrkesgrupp. Hygientekniker har varit min favorit, men undrar om inte denna bubblare tar priset.
KOMFORTOPERATÖR, tillräckligt intressant för att ha på sitt visitkort, tillräckligt viktigt för att företagen skall kunna kräva minst tre års högskolestudier. Komfortoperatör..
Det finns säkert en hel radda andra jobb och uppdrag som skulle behöva pimpa titeln lite, SJ har verkligen lagt ribban högt här..
Jag skulle vilja hotta upp det gamla förlegade ordet "Förälder" såå gammalt,nött och uttjatat, nog går väl det att pimpa så här lagom till sportlovet.

Vad säger vi om Framtidsassistent? Jag assisterar dig, mitt barn,på väg mot framtiden.. Tänk sen breven från skolan; Kära framtidsassistenter,nästa vecka är det skridskor på tisdag....

Fostrankoordinator? Hmm,låter lite Björklundisch,så det går bort..
Skjutskonsult? Är jag redan, utan titel.
eller logistikoperatör, den som håller ordning på alla scheman,allergier,rena kläder,kalas,tandläkare och andra event i familjen.
Jaa, jag är framtidsassistent med lång logistikoperatörserfarenhet. Fan, där satt den.
Nästa gång ni har svårt med titelbyggerier SJ,får ni gärna ringa mig, så ska vi nog kunna snickra på något spännande tillsammans./Anna

Utvecklingssamtal

Jorå, de är här igen... precis när man trodde att man var klar. Men de har varit bra i år. Förra veckan lyckades vi med gemensamma krafter få 14-åringen att medverka till ett riktigt bra utvecklingssamtal som verkligen gav något - härligt!

Idag är det 8-åringens tur. Hon ääälskar utvecklingssamtal. "Det är så mysigt när vi bara pratar om mig och du och pappa är med!" Ja, det är mysigt att bara prata om henne som är så fantastiskt underbar. Hon kunde inte somna igår eftersom hon inte kunde sluta tänka på det underbara som ska ske idag.

Själv ska jag se till att jag hinner landa mellan jobbet och mötet, för jävlars vad jag ska vara där. Jag ska njuta av att se min unge tycka så bra om sig själv!

//Åse

Längtan

Så här en mörk vinterkväll kan man väl få tänka på våren..
Inte den där fisiga våren, då det snöar ena dagen och töar nästa..
Inte den där våren, då fötterna alltid har för lite gummistövel och man alltid har någon blöt fläck på strumpan..
Inte den då man likt ett krigsoffer hela tiden tittar lite uppåt eftersom man aldrig vet när en istapp skall falla över en..
Jag tänker och längtar den andra..den när fåglarna nästan skriker av glädje, när solen verkligen värmer och lastbilarna med de stora sandborstarna är färdiga med sitt arbete. När människor börjar tina upp och kanske lite modigt börjar titta på sin granne igen, kanske ännu mer modigt säger hej och ler.. Grannarna är som barnens leksaker, de är som nedpackade över vintern men när solen tittar fram så packas de upp..och helt plötsligt kommer man ihåg dem..De är ju trevliga ju.. och det var ju sååå hon såg ut.. Kanske inte riktigt, men nästan. Jag längtar promenader med torra gympaskor på torra vägar utan mössa,vantar och en droppande näsa. Jag längtar efter att jag skall bli riktiga jag igen..
Ja jävlars vad jag längtar..

Jag är rik!

Så står det på baksidan av ett halssmycke som jag bär dagligen. I lördags firade jag mina 40 år på jorden med en fest för mina nära och kära. Och, precis som Anna, ville jag hålla ett tal för dem som var där. Jag tog då upp just det här med att jag är rik. Och jag har fortsatt tänka på min rikedom...

Jag har en alldeles underbar och stor familj.
Jag har världens bästa mamma och pappa.
Jag har släktingar som är underbara.
Jag har massor av härliga och nära vänner.
Jag är frisk.
Jag har ett arbete som jag tycker om.
Jag har ett fint hus som vi, hela stora familjen, får plats i.
Jag har grannar som man bara kan drömma om.
Jag har en bil som jag kan skjutsa ungarna till deras träningar med.
Jag har världens gulligaste hund.

Och så har jag Anna, min härliga kompiskompanjon som jag delar så mycket i mitt liv med. Tänk om vi hade vetat det, den där gången då vi efter ett par månaders vänskap bestämde oss för att företaga ihop... Det hade på något vis varit för bra för att vara sant. Men nu är det så och det är att vara rik.

Efter festen har jag utökat min rikedom av roliga minnen och mitt förråd av Champagne. Jag har tärt något på lagret av hjärnceller men det vägs upp av annat. Kärleken och tacksamheten över allt härligt har aktualiserats och jag är på topp!

//Åse

Göra en Åse!

Jag gillar framförhållning och listor.
Gillar skriva listan , sedan göra punkterna på listan och stryka bort,gärna med penna i annan färg, det ser snyggt ut.
I två veckors tid har en punkt på min lista flyttats över,dag för dag, vecka efter vecka..
Ett tal till Åse. Hur svårt skall det vara!
Åse som fyllt jämnt och nu ska ha kul fest, klart hon ska ha ett tal av sin kompiskompanjon..
Jag vet att hon gillar tal..de ska vara roliga, smarta,gärna fyndiga men inte alldeles för långa, man skall hinna äta sin mat också..

Prestationsångest? Nää Ställtid? Nää Ingen inspiration? Joo..men inget händer i mitt huvud..
Jag kan ju luras och säga att jag sugit på talet i veckor, men nej,det enda jag sugit på är mitt dåliga samvete för att jag inte kan stryka på min lista.
Jag måste helt enkelt göra en Åse, en sista minuten manöver då jag tar en surdeg med kommando och brottar kull den. Det här är min kompis bäst på, hon bara levererar när hon behöver..där jag behöver tänka och bygga och suga på orden, där bara kör hon..
Jag satte mig för en stund sedan och skrev talet,det som tagit mig minst två veckor att åma mig över, tog en kvart av min tid att verkställa.. NU finns mina tankar på ett papper och jag förstår inte var de gömt sig så länge. Men från och med NU,skall jag bli bättre på att göra saker på kommando.. Jag får gå i lära hos min mästare, Åse!// Anna

LCHF???

Har just läst ett nyhetsbrev från Adlibris och är förundrad, trött och förbannad. De tipsar om, nu kommer det: ännu en bok om LCHF. I boken "Dags att bli smal" skriver en känd bloggare på "ett medryckande sätt" om sin "egen personliga viktresa".

Vem fan bryr sig?!

Inte jag i alla fall! Som författare till en bok som jag vill ska bli fler, blir jag SÅ trött på bokförlagen. De släpper då och då fram facklitteratur som känns ny men för det mesta kommer samma skit om och om igen. FEGISAR! Hur många böcker har det skrivits om olika dieter? Hur många om LCHF? Är det inte samma sak som GI förresten? Okej, vi byter namn på käket och slänger ut 100 böcker till. Det säljer! Och vilka köper böckerna? Det kanske är det största mysteriet. Men skaffa er ett liv!

Nu ska ni få ett tips. Ät mat i förhållande till hur ni rör er. Chockade? Ja, jag känner att jag, här och nu, släppt en bomb. Dessa rön är också evidensbaserade (testat under mina 40 år). Jag har vetat det under hela mitt liv och för det mesta struntat i det. Resultatet blir; lite halvfläskig för det mesta, fet ibland och smal när jag blir sjuk.

Skärp till er nu! Både fegis-förlagen och alla ni läsare! Fram för nytt och kul!

Sen tycker jag ordet viktresa är ett av de töntigaste jag någonsin stött på. Skulle vilja läsa boken om en svältande människas viktresa. Snälla, något modigt förlag, ge ut den boken så kan alla diet-/viktfreak få smaka på något som är viktigt på riktigt. Kanske inte så kul men absolut nytt.

//Åse

Så många idéer

Just nu känns det som om allting varvar. Alla nya idéer kliar. Kliet består av att alla nya idéer är o-nya. Jag har ju kommit på dem förut... flera gånger. Ägnade en del av gårdagen åt att rensa i gamla block för att få lite struktur på mig själv (typisk icke-arbetsuppgift). Först slås jag av hur smart och nytänkande jag är men sedan blir det deppigare och deppigare. Det står ju samma saker i varje block. Jag kan till och med komma ihåg känslan av kreativitet och smarthet när jag skrev i blocket.

Ändå, skriver jag precis samma gamla skit i mitt pågående block och känner precis samma känsla av kreativitet och smarthet. Men nu har jag kommit på mig! HA! Mig lurar man inte så enkelt! Antingen har jag början till Alzheimers eller så är jag väldigt trött, okreativ, glömsk... eller så är jag bara allmänt dum i huvudet.
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!

Allt snack om att det är GÖRA som är grejen. Vilket självbedrägeri! Jag gör ju inte ett skit... mer än att skriva samma sak, om och om igen, i olika block. Jag har inte ens snygga block. Billiga Coop-block med grådassigt, prasseltunt, papper.

Sen är det Post-it-lapparna. De håller sakta men mycket säkert på att ta över min arbetsyta. Det står en massa smarta, "nya", saker på dem också. Ibland slänger jag dem för att veckan därpå kunna skriva nya... med precis samma budskap. Kalendern - jorå satt, ännu ett forum för upprepningar. Det man inte gjorde denna vecka, flyttar man, lätt som en plätt, över till sidan för nästa vecka. Så känns det plötsligt nytt och fräscht. Dessutom ser man sjuuukt fullbokad ut.

Men på något sätt, som jag ännu inte listat ut, så genererar losern pengar. Vad betyder egentligen alla block, Post-it och kalendern? Vad vill allt detta säga mig? Undrar om jag inte ska ta och skriva ner mina tankar i ett block? De känns så nya, kreativa och smarta på något sätt...

//Åse

Längtan

Jag längtar mina barn idag, inte den lille mannen som sitter och skypar med en kompis just nu utan de två stora flickorna. Mina fina flickor.. Jag saknar samtal vid köksbordet, tjafs genom stängda dörrar, sura miner och glada skratt. De fattas mig verkligen. Ja, jag vet, de är till låns och ja, jag vet, vi har fortfarande prat varje vecka och de står mig nära, nära, men de fattas mig.. Jag vill att de ska bo här, att det skall bullra musik i huset och att kylskåpet alltid skall stå på vid gavel. Jag saknar inte all tvätt och alla blöta handdukar..men skulle stå ut, om det fanns ett piller som kunde krympa ner mina vuxna,duktiga,självständiga,coola döttrar till typ 10-12 års ålder så att jag kunde få leva om de åren en gång till och kanske då njuta lite extra av allt det jag i förra svängen tyckte var jobbigt och en transportsträcka tills de flyttade hemifrån.. Idag längtar jag och får väl ringa dem och be dem flytta hem till mamma igen, eller så väntar jag till imorgon när längtan gått över och allt är precis som det ska igen.. Jag längtar efter er, M och M och om ni läser det här så går det jättebra att ringa en liten mamma ikväll, jag väntar vid telefonen!

Mindfullness

Jag har väldigt,väldigt svårt för det man kallar mindfullness..Mitt tålamod räcker inte till och att sitta och knåda ett russin en halv dag är inte min grej. Jag köpte en bok för några år sedan som handlade om just ämnet, jag hade en stressad period i mitt liv, andra runt omkring mig rekommenderade mf som "metod", boken var fin med en söt groda på omslaget men när jag öppnade den såg jag cd-skivan med övningar..och la ner hela verksamheten. Nu hittar jag inte ens boken och tror att jag givit bort eller lånat ut den till någon,om den läser detta, behåll boken!
Igår knådade jag min mindfullness-muskel till bristningsgränsen så pass att jag nästan har träningsvärk i idag.. Behövde en alldeles speciell USB-kabel från teknikmagasinet, deras väldigt trevliga kundtjänst berättade att butikerna skulle ha den i lager MEN att det var en utgående vara. Under lunchen började jag i ett centrum, där den tatuerade yngre mannen rafsade efter kabel så att den höga rockersfrillan vajade som en palm i vinden, men nej,ingen kabel, men annan butik har..
Liten bil och jag åkte till ett annat centrum där en hel personal letade kabel i skåp,lådor och lager,jag väntade och blev som en metmask medan jag vankade fram och åter i butiken, men nej..återkom om 45 minuter eller en timme.. Jag andades lugnt och stadigt och promenerade in och ut i butiker, och när jag gick ut från en klädaffär hade jag en kasse med tröjor i handen och jag vet knappt hur det gick till, det är mindfullness när det är som bäst!
Sedan går jag tillbaka och tjejen bakom disk lägger huvudet på sned innan jag ens kommit fram..tyvääärr, vi ska ha sex stycken men vet inte var.. I mitt huvud bultar det..jag blir torr i munnen..jag andas för att inte skrika..jag måste ha sladden. Jag kommer snart, mycket snart börja ruska på någon av glasmontrarna..
Då kommer Olle, alla vänder sig mot Olle som ska jobba eftermiddag..vet du var 100 44 210 finns frågar tjejen bakom disken, Olle tänker i några sekunder och böjer sedan ner huvudet vid kassan, rafsar i en låda och där är den..min kabel.. Jag andas ut..och älskar Olle,Teknikmagasinet och tjejen i kassan och förstår att mindfullness och jag aldrig kommer att bli vänner.