tisdag 19 november 2013

Kattfan

Jag har en katt,en vit,hon är gammal nu, men det känns som om hon aldrig kommer dö.
Inte för att jag önskar livet ur henne, jo, ibland,speciellt de gånger när hon skitit i matskålen eller när hon kräktes i min kaffekopp, då önskade jag en putt över kanten och en stilla begravning.
 Ibland är hon som en kelsjuk pojkvän,en sån där som ville puffa,snosa och gosa med en hela tiden, medan man själv bara ville ha LUFT,en sån jobbig, jobbig jävel som bara var för mycket, som man funderade på hur man på bästa sätt kunde göra slut med.
-Det är inte dig det är fel på...
Men jag kan inte göra slut. Inte med Nassekatt.
 Hon är 15 år nu och jag är trött på djur,vill inte ha stora hårbollar som flyger runt eller någon som ligger och jäser i min nytvättade soffa.
Jag skaffade henne för att jag alltid önskat mig en egen katt,en som skulle ligga som en kringla i soffan och komma till mig när jag ropade.
Det är egoistiskt,både att skaffa men också göra sig av med, jag vet och det är inte så att jag kommer ha livet av henne "baraföratt" jag har ledsnat, men hon ser ju så oförskämt pigg ut, när hon leker med min penna eller spatserar över gården.. Jag ser framför mig minst 10 år till, innan hon dör av ålderdom ,eller hur gammal blir en katt?
Måste googla  ,står det någonstans, att katter kan bli 30-40 år,då börjar jag fan gråta.
Hon kommer överleva mig,kattfan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar