Idag, en lång lista framför mig och mig själv som sällskap. Jag har jobbat på som en iller och lyckats bocka av två tredjedelar. Men vem ska jag nu få lite bekräftelse av?
Fan,va bra jag är säger jag högt för mig själv och min komplimang stutsar mot..ingenting, inte ens hundarna tittar upp. Skorrar tomt och ensamt. Duktiga du! lägger jag till och klappar på mig själv som man ska, hjälper inte! Känner mig bara ännu mer patetisk.
Jag går ut på facebook för att ha något sällskap under lunchen men där är ingen och alla och alla pratar bara med sig själva och ingen vill prata med mig.
Man kanske skulle ta sig en promenad säger jag och nickar åt min kuliga idé. Nu vaknar en av hundarna och slår några slag med svansen,men nej,somnar om.
Borde kanske ringa Carin och höra om resan..jobbar,möte,tebax efter 16.00. Okey!
Åse då, nej,just det..planering med N..inte störa..
Hallå! Jag vill inte ha kontor hemma,jag vill ha fikakompisar,lunchvänner och roliga samtal..Jag måste ha ett kontor där jag får träffa andra, för snart börjar jag prata med mina fårskinnstofflor eftersom de är de enda som ser snälla ut. Ensam är inte stark, ensam är bara tråkigt..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar