Verkligheten

Jag gör ett besök i verkligheten, likt Dian Fossey sitter jag tyst och stilla,inte i en gorilladjungel, utan  i ett klassrum när åk 6 har svenska.
Jag är tillsagd av son, att hålla en väldigt låg profil..inte titta strängt på de som pratar mycket och absolut inte ställa mig upp inför hela gruppen..Aldrig någonsin, så skämmigt!
Jag iakttar och det är spännande.. Jag ser honom, han som tar sin telefon, går på toa och blir borta en kvart..
Jag ser en glad tjej som tappar kraft i sitt skrivande och surfar ut på en hästsida för att där hitta inspiration..
Jag ser vem som är den informelle ledaren, den alla vänder sig mot för att få ett godkännande,en nick,ett skratt eller en kommentar. Jag ser alla de som jobbar på,som gnetar med sina berättelser,suddar,suckar,tänker eller värker fram en historia utifrån givna regler.
Jag ser vuxna som älskar sitt jobb,som är pedagogiska,justa,varmt stränga och kommunikativa.
Jag ser något jag varit i,som jag kan längta efter men inte vill tillbaka till. En alldeles egen värld i verkligheten.

Skolan är sig lik, jag har förändrats.