måndag 3 maj 2010

Du får vara tuttarna!

6-åringen filosoferar på morgonen;
- Tänk om jag kan baka ihop en ny människa.... då skulle jag ta Katrins (fröken på 6-års) armar och ben.... och av dig mamma....

Måtte det vara huvudet!!!! tänker jag som bara fasen. Jag är ju så smart!

.... tar jag tuttarna. De är så gosiga! Sen tar jag pappas mage. Den är så fluffig. Det är din också mamma men bara när du står upp. När du ligger ner blir den platt. Pappas är fluffig hela tiden.

- Vems huvud ska du ta då? hoppas, hoppas, hoppas!
- Det vet jag inte riktigt.... hon tänker och tänker...
- Du kanske vill ha mitt huvud, säger jag glatt och hoppfullt.
- Nej, jag ska ha något gulligare, kommer hon på.
- Okej....
- Jag ska fundera på vems det kan vara!

- Vad tar du från mig då? frågar 11-årige storebror när han sitter på bänken i hallen och drar på sig gympadojorna.
- Dig har jag bakat ihop precis som du är! säger den där fina ungen och ger sin bror en kram.

Storebror är perfekt! Jag kan leva med att få vara tuttarna i min dotters skapande av den perfekta människan. Väntar med spänning på vems huvud som ska pryda denna skapelse.

//Åse

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar