Tvärtijävlafuckingmot..

Bråkat inombords med mig själv och hela världen. Gjorde det mest hela helgen.
Likt en finne som som inte vill komma upp till ytan utan bara ömmar och irriterar på insidan,så har jag känt mig och det är inte behagligt att ha en inombordare, ännu värre att vara en..
I mitt huvud har det grälats så att jag nästan själv tror att det bor minst två där inne,hmm.

Jag har nämligen utfört ett tvärtemotexpriment och det var mest bara jobbigt och jag kommer inte göra om det.
Min mellanunge läs vuxna dotter, och jag är bra på att bråka med varandra. Vi grälar på,verbalbrottas,låter allt komma ut och sen så är det bra så..
Men sen så är det bra innebär ingenting..
och allt är som vanligt,molnet drar förbi,ingen har lärt sig något och alla gör som man alltid gjort,till nästa gång någon retar igång.. Helt värdo,alltså!
I lördags hade vi en typisk EGOgrej, en mellanunge som bara tänkte på sig själv och inte ens i tanken vidrörde att det bor fler människor i detta hus. Hon tog för sig och lämnade inte en smula kvar trots att jag i telefon uppmanat henne att INTE TA ALLT.
Men man kan ju missuppfatta..höra dåligt..tänka på sig själv..
När jag sen kom hem och såg att delar av familjens middag följt med henne på grillparty var det tur att hon inte var i närheten.. Jag skällde i hennes telefonx2, den ena gången så arg att det osade svavel ur öronen och jag hörde själv hur min röst argdarrade.
Men vad hjälpte det,ingenting..
Så igår körde jag ömmande finne metoden.. hon kommer hem..smyger in..skulle jag vilja kalla det men istället för att mötas av den arga mamman som kräver förklaring och ursäkt möts hon av tystnad.
Jag säger bara hej och inget mer, hon smyger kring och smyger på och nästan viskar och frågar om hon kan ta spagettin som blivit över.
Det är som om hon väntar på att stora åskan ska tala eller lavafloden anfalla,men inget händer,jag är lugn på ytan,under huden kokar det,hon smyger omkring och fattar ingenting.
Ingenting är som vanligt..Det är en läskig tystnad i vårt annars bullriga hus, jag tycker också det är läskigt och väldigt jobbigt.
Det jag har lärt mig av detta var att det här var verkligen inte mitt sätt att hantera konflikter,jag var helt slut efteråt. Det tog så sjukt mycket energi och jag gör inte om det.
Jag gillar att köra rakt på och bråka när jag känner mig arg och bråkig.
Jag gör ont på insidan,det jag bär på måste ut annars blir jag som en äcklig finne på insidan.
Vad lärde sig ungen,vet inte, kanske ingenting för idag är allt som vanligt/Anna