Våga vägra

Vi står vid bussen och väntar.
Ett gäng föräldrar som skall hämta sina glada barn efter en utflykt till fjärilshuset.
Vi står där,munhuggs lite,för vi känner varandra nu ,så där som föräldrar gör när barnen går i tvåan.
Solen värmer och vi känner nog alla sju att snart är det sommarlov.
Då är det någon av oss (inte jag) som öppnar munnen och hostar fram ett tyst "present till fröken". Alla tittar någonstans i fjärran och ingen tar på sig.
Spännande!
Jag avvaktar tigande, pengainsamlingar och inköp av presenter ingår inte i min uppdragsbeskrivning.
Inte i någon av de andras heller tydligen.
Äh säger en av mammorna,vi kan ju strunta i det också..Fröken måste ju inte ha en köpt present. När jag var liten så räckte det med en syrenbukett,det skulle minsann inte köpas och samlas hela tiden. Hon fick ju present i julas.
Vi andra som vägrar, mumlar och nickar mest för att om man i detta läget skulle säga emot,så åkte man dit på hela grejen. Det hängde liksom i luften..
Det är nog första gången jag har varit med om det här,det brukar annars alltid vara en liten snäll mamma som per automatik anmäler sig som frivillig.. Men det är nya tider nu, alla är starka och står emot eller har vi förvandlats till en hoper egoister som bara gör det som är roligt?
Stackars alla fröknar när föräldrarna gör tvärtemot!