måndag 19 april 2010

Att stå kvar

Jag är tacksam över att mina barn delar sina sorger med mig. Ibland river det djupt. Jag lyssnar. Speglar. Klappar. Står kvar. Det är svårt när det gör ont. Att inte skrämmas. Att se fakta. Att ha hjärta. Att stå kvar.

Jag är inte ensam. Jag behöver någon som lyssnar, speglar, klappar och står kvar. Jag har det. Jag har det och hela min stora familj med allt det för med sig - glädje, sorg, tankar, skratt, gråt, ilska, närvaro, närhet och så mycket kärlek.

Vi fixar det här! Och vi kommer stå kvar!

"Livet ber inte om lov,
det tränger sig bara på"

Ord som bor i mig och som hjälper mig att ta livet för vad det är.

//Åse

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar