Caremachefen

Vi bakar saffransbröd.

Sonen och jag tar tag i degen med liv och lust. Jag är glad att vi gör något tillsammans, eftersom jag just nu, ofta känner mig bortvald och utsållad för roligare saker.

Mitt värde går liksom upp och ner just nu..

Ja,ja,det var inte det jag skulle avhandla och gnälla över.

När vi står där mitt i saffran,socker och mjöl börjar sonen undra över priser på saffransbullar.

Mamma, vad kostar en Lussebulle i affären?

Jag svarar något mellan tummen och pekfingret, beroende på var man handlar,hur stor bullen är så någonstans mellan 10-40 kr.

Han funderar..

Jag tycker vi ska kolla vad våra kostar per styck säger han sen..

Självklart, matematik i vardagen tänker jag men säger inte, vi gör överslag, saffran är dyrt..smör..elkostnad..och russin.

2 kronor säger jag tvärsäkert och har då tagit i med råge för de ynka russin vi skall pilla ner i våra bullar.

Kostar russinen TVÅ kronor,det var dyrt säger han och spänner ögonen i mig.

Typ två,piper jag.

Då tycker jag vi struntar i russinen helt och hållet för de syns inte och sen är det ingen som äter dem. pappas ligger altid i soppåsen.

Jag äter russin ! säger jag.

Då gör vi så här,säger sonen. Det blir en plåt med russin och en utan så har vi spart in en krona på det här baket.

Hjälp mig!

Jag har närt en Caremachef vid min barm.

Nästa år vill han säkert att vi skall skippa allt saffran..