Längtan

Jag längtar mina barn idag, inte den lille mannen som sitter och skypar med en kompis just nu utan de två stora flickorna. Mina fina flickor.. Jag saknar samtal vid köksbordet, tjafs genom stängda dörrar, sura miner och glada skratt. De fattas mig verkligen. Ja, jag vet, de är till låns och ja, jag vet, vi har fortfarande prat varje vecka och de står mig nära, nära, men de fattas mig.. Jag vill att de ska bo här, att det skall bullra musik i huset och att kylskåpet alltid skall stå på vid gavel. Jag saknar inte all tvätt och alla blöta handdukar..men skulle stå ut, om det fanns ett piller som kunde krympa ner mina vuxna,duktiga,självständiga,coola döttrar till typ 10-12 års ålder så att jag kunde få leva om de åren en gång till och kanske då njuta lite extra av allt det jag i förra svängen tyckte var jobbigt och en transportsträcka tills de flyttade hemifrån.. Idag längtar jag och får väl ringa dem och be dem flytta hem till mamma igen, eller så väntar jag till imorgon när längtan gått över och allt är precis som det ska igen.. Jag längtar efter er, M och M och om ni läser det här så går det jättebra att ringa en liten mamma ikväll, jag väntar vid telefonen!