När allt går emot

Okej, inte riktigt allt men mycket. Efter lång arbetsdag kommer jag hem och i hallen möts jag av 8-åringen som håller fram sin lekhjälm.

- Kolla min hjälm mamma!

- Nej men H, det där är inte din hjälm. (Så ser den ju inte ut! H:s hjälm har klistermärken fram och bak, är hyggligt rund och har som vaddering inuti. Och, framförallt, den är hel!)

- Jo mamma, det står Teiner i den...

Och det står Teiner i den. Och klistermärkena, vadderingen och den hyggligt runda formen är historia. Hjälmen är ingen hjälm längre. Det är sånt som kan hända om man glömmer hjälmar på skolgårdar över helgen. De blir o-hjälmar liksom.

- Jag trodde du skulle bli arg mamma...

- Jag blir mest ledsen H... (hela dagens vedermödor inklusive p-botshelvetet väller över mig och jag får lust att grina. Tänker lite på M:s nya utebyxor som kom hem efter att ha tjänat som sjärtlapp i stenig backe = 17 revor. Tänker också på kjolen, de nya handskarna, den ena strumpan och mössan som kom bort i förra veckan...)

- Men vad ska jag nu ha för hjälm mamma?

Det är nu jag lägger in min hämdstöt.

- Gissa en gång H!

- Nej mamma, då slutar jag att åka pulka! Det går inte!

Min fina, röda VM-hjälm som jag hade när jag var liten står lågt i kurs (den som är SÅ fin!) Okej, jag vill ju inte att hon slutar att åka pulka och okej, VM-hjälmen kanske bara är nostalgisnygg.

- Då får du ta den gråa hjälmen på vinden. men det är en FIIIN hjälm och slarvar du bort den kommer jag dra pengarna från ditt magra bankkonto och köpa en ny.

Själv har jag just tagit från mitt magra bankkonto och betalat den helvets p-boten. Nu glömmer jag den och hjälmjäveln kastar jag ut i trädgården, in på grannens tomt! VM-hjälmen sparar jag till mina barnbarn. Den ska bara användas av de som inser äran och värdet!

//Åse