Det händer i Arken

7-åringen har börjat i kör. Kyrkans kör.

Vi är väldigt oreligiösa i vår familj och har valt att inte döpa våra barn och att gifta oss borgerligt. Hade därför mina funderingar när dottern kom hem och ville börja i just denna kör. Hon gjorde det i ett läge när jag kände mig utarbetad och allmänt svag. Jag såg fördelarna med närheten till aktiviteten och att vi var flera föräldrar som kunde dela på lämning och hämtning.

Ändå har vi inte riktigt kunna förlika oss med det faktum att vårt barn/syster sjunger i kyrkokör. Första gången hon varit där förhörde jag mig i bilen efteråt:
- Hur var det på kören då?
- Det var jättekul! Vår fröken är jättesnäll!
- Okej, vad sjöng ni för sånger då...?
- Alla möjliga.
- Jaha, var det många om gud och så...?
- Det var några såna.
- Ja, för du vet att jag tycker att det är lite bjäfsigt med gud (valde att uttrycka mig milt)?
- JA MAMMA! Du behöver inte vara orolig, jag tror inte ens på gud ju!

Pjuh, det kanske ska gå bra det här.

Sen kom inbjudan till familjegudstjänsten där vi inte pallade trycket och avstod. Nästa tillställning var någon föreställning om änglar en söndag. Raskt la jag över det på maken med argumentet att - du är ju faktiskt konfirmerad, så du får ta det. Vilket han också gjorde. Själv åkte jag på fotbollscup.

Nu har hon gått några veckor och hon gillar det verkligen. Förra gången jag och lillasyster skulle hämta henne var vi lite tidiga. Såg en farsa som tuggade på en macka och frågade var han hittat den. I Arken svarar han då. I Arken?! Noaks eller? Nej, fiket där borta.

Lillasyster och jag letar oss bort genom gångarna och kommer in i ett rum som inte har det minsta med Noak (eller hette karln Noah...) att göra. Där är det uppdukat med färsk surdegsbröd, gott pålägg, te, kaffe och saft. Tända ljus, värsta myset. Det var som att träda in i himmelriket... typ. För tio spänn fick vi lugn, fika och en riktigt mysig stund tillsammans.

Idag var det min tur att lämna och lillasyster ville så klart med. Vi hade planerat att förlägga hela vår väntetid i Arken. Mackor, te och tända ljus. Idag fick jag också en pratstund med prästen. Spännande jobb, inte alls olikt mitt eget förutom dopmöten och gravtal kanske. Vi pratade föräldraskap, möten med människor, tonåringar och fika. Jag berättade om min upplevelse när jag hittade till Arken första gången och om hur glad jag blev av stämningen och det goda brödet. Då tittar hon på mig med massor av glimt i ögat och säger;
- Det är en försmak av himmelriket!

//Åse