Anna och jag pratar ofta om hur bra vi är på att vara lata. Vi har varsin latmask. Annas är vit och min är grön. De bor liksom inuti och kan vara välmatade eller svältfödda. Bäst är när de är riktigt välgödda, så tjocka att de välter på rygg och sprattlar okontrollerat med de små små benen. Gärna med något ätbart hängandes i mungipan.
Tack vare våra latmaskar får vi så mycket bra gjort, precis lagom mycket. Blir latmasken svältfödd, har vi tråkigt. Det slår aldrig fel. Vi ser till att vi inte hamnar där och gör vi det, så hittar vi genast ett sätt att mata maskarna på. Skjuter saker på framtiden. Skiter i att följa vår handlingsplan. Går på känsla. Fuskar. Äter god mat. Dricker goda drinkar. Snackar skit. Kollar in roliga klipp på nätet. Fantiserar. Drömmer. Gottar oss åt sånt som redan är gottat. Gottar oss i förskott.
Vi kan nog säga att latmaskarna är nyckeln till vår framgång. Här blir fan ingen utbränd!
Okej, hur gör jag med mina barn? Tjatar på dem, drar de med i mitt tempo och glömmer att deras latmaskar inte är helt färdigutvecklade.
Igår var ena sonen gråtfärdig över att "det bara är så mycket nu".
Hm, tänkte på andra sonen som jag tidigare under dagen varit på om kläderna på golvet i hans rum. Är så trött på att se dem men det betyder ju inte att han behöver ta upp dem som jag så fint föreslog. Han skulle ju precis lika gärna kunna fösa in dem under sängen. Så göds en latmask.
Till den gråtfärdiga sonen gav jag tipset att ljuga lite. Så göds en latmask.
Jag behöver träna mina barn i att göda sina latmaskar. Det kommer skydda dem från att slita ut sig, springa in i väggar och brinna ut. Jag måste göra tvärtemot i mycket! Jag börjar nu i helgen och fortsätter nästa vecka. Här ska jävlar i mig latas! Sen blir det utvärdering.
//Åse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har precis hittat till din blogg, jag är imponerad!!Har tre barn, yngste 14 år, så jag kan skratta och hålla med om alla era ideer!!Hur bra som helst!Men sen måste jag ärligt säga att:finns det föräldrar som aldrig "mutar" sina barn? Jag tror att vi måste förstå uttrycket "små barn, små bekymmer"! Barnen blir tonåringar och hur gör vi tvärtemot med dom?Mycket av min tid har gått åt till gränssättning, vad säger du om alkohol, sena nätter etc?
SvaraRaderaKul att du gillar vår blogg!
SvaraRaderaJag vet inte om det finns föräldrar som aldrig mutar sina barn men... det skulle vara intressant att höra hur de gör! Jag vet att jag själv går bra på mutor och det gör nog många av oss, både vuxna och barn. Belöning smakar gott!
Det är intressant att du tar upp det här med tonåringar och tvärtemot. Anna och jag har pratat mycket om det eftersom vi fått förfrågningar om att skriva en Tvärtemotbok som just tar upp typiska tonårsgrejer. Vi har vridit och vänt och kommit fram till att tvärtemot passar bra i princip alla sammanhang... utom på tonåringar... eller så är det precis vad det gör, fast det ser kanske så annorlunda ut att vi inte ser det... ännu.
Precis som du skriver, så handlar tonårsföräldraskapet mycket om att stå stadigt och vara stoppsarg när tonåringarna far som puckar. Tonåringar är ju själva otroligt bra på att göra tvärtemot. Det kanske är de som ska skriva boken... Samtidigt skulle det vara roligt att utforska området. Jag har nu två tonåringar, 13 och 16 år. Min inställning till alkohol är att det är något de själva får ta ställning till om de vill dricka - när de har laglig ålder inne. Från min sida, är det tvärnej. Sena nätter är jag mer flexibel med. Det beror alldeles på var de är, vad de ska göra, vem de är tillsammans med. På fredag ska 12-åringen och 13-åringen spela dator hela natten på en lokal avsedd för det. Mitt automatsvar hade varit - nej - men efter att ha lyssnat in hur de tänker kring natten, kollat upp hur det funkar och förmedlat mina villkor känns det okej. Lite pirrigt men okej. Det blev ett - ja. Att vara tonårsförälder kan ibland vara en balansgång mellan att visa tillit samtidigt som jag inte ska vara blåögd. När vår 16-åring flyttade till Visby i höstas för att gå på gymnasium där, fick jag all anledning att träna på detta. Det går bra för både honom och mig. Det kändes faktiskt ganska tvärtemot för mig att tänja vårt band så långt. Vi behöver visst vara modiga också.
Det blev en lång text. Tack för att du gav mig möjligheten att tänka och reflektera! Jag önskar dig ett spännande och roligt föräldraskap!
//Åse