Skulle så gärna vilja vara lite rolig

Just nu finns det mycket att skiva om, men jag kan inte.
Mycket som skulle behöva komma ut, men jag vågar inte.
Det är nu jag skulle behöva en gammaldags dagbok med lås,där jag kunde skriva ner alla tankar,känslor och funderingar som inte passar sig här,det som känns som mitt,bara mitt. Privat,vackert men också fult och illa.
Jag beundrar människor som vågar skriva allt, alla som bjuder på sin sårbarhet och sina tillkortakommanden. Jag funderar ofta över de som blottlägger allt,är det modigt eller dumt eller är det bara deras sätt att förhålla sig till sig själva och andra.
Om vi hade en blogg där ingen visste vilka vi var så skulle det kanske vara en annan sak,en ansiktslös,utan namn,där vi stötte och blötte allt privat utan att en jävel visste vilka vi var,men nu är det inte så..
Det jag då kan skriva är:
Jag är väldigt liten just nu. Så,bara så./A

Att välja rätt

De snabba beslutens mästare har drabbats av beslutsvånda och det gäller allt.
Jag känner mig själv som den där personen som inte velar så mycket,som väljer snabbt och enkelt i affären,som tar både små och stora beslut,oftast utan att blinka.
Ibland blir fort fel, men för det mesta kan jag leva med mitt sätt att bestämma mig. Jag är inte den som ligger vaken i ruelse och kval. Gjort är gjort.

Men någonting har förändrats, jag har förändrats, jag tycker det är jobbigt att välja,jag blir trött så fort det finns mer än en färg på plagget jag vill ha, kan inte bestämma mig vilken glass jag skall köpa, står en halvtimme för att köpa en blomma till kompisen som bjuder på middag,ska jag köpa en blomma eller ta den där tomatplantan med bebistomater istället?
 Låter loppisfyndet gå till någon annan,eftersom jag inte kan bestämma om det var ett fynd och i efterhand grämer jag mig över missen jag gjort,som inte höll i den där fina tavlan,lådan,skorna.. Jag blir trött på mig själv.
Det kanske är så att jag nu behöver gå in i valvila,inte välja någonting, låta random styra mitt liv. Släppa taget och bara vara i ingenting i vallösheten,kravlösheten. Går det? Vet inte,måste testa. Det här kan bli en riktigt rolig sommar!

Jag äter en elefant... bit för bit

När jag tittade på maj och juni... då, någon gång i april, såg det ut som om det skulle bli lite körigt. Men körigt kan ju vara kul, tänkte jag hurtigt... I början av maj började jag ana att det skulle bli svårt att få ihop alla bitar. När det väl drog igång, insåg jag att det var en hel elefant jag skulle mumsa upp.

Nu har jag typ ett öra (stort men inte så köttigt i alla fall) och sista biten på snabeln kvar. Det magiska med att äta elefanter är att man går ned i vikt. Så mitt tips; skit i 5:2, LCHF, fasta och sånt där bjäfs! Beställ in en elefant i maj och käka på som fan. Vips så har du en figur som står sig väl på beachen. Ringarna under ögonen, yrseln och dubbelseendet kommer ge med sig efter ett par veckor.

Och jag haaar haft kul och jag har påmint mig själv om att jag kan slita när det behövs... men hur orkar de som käkar elefanter året runt?

//Åse

Åka bort

Skall åka bort några dagar, ha det bra, ha det enkelt, bara vila.
Men vägen dit är fan inte enkel, rusar runt som en stressad loppa för att fixa allt, från sista jobbgrejen, till att svara på rektors töntiga svarsmail, tvätta en blus, packa en väska samt skriva skötselråd till barnvakten. Inte glömma att vattna tomaterna! Jag förstår inte hur det kan bli så stressigt för att man skall vara borta en helg, världen går inte under om jag glömmer skriva en logistiklista, ungen dör inte om han missar en träning. Jag behöver tagga ner och jag gör det nu, först ska jag bara../A

Håriga fötter

Hallå!
Finns det någon drömtydare där ute? Någon som kan få ihop mina mycket mystiska drömmar som jag haft de senaste veckorna. Vid tre tillfällen, som jag kommer ihåg, har jag drömt om håriga fötter, typ hobbit goes pälsmössa.
Första gången, är det jag som går omkring och tror eller tänker att jag har en katt runt benen och när jag tittar ner är det mina fötter som är helt ludna och känns som päls.
Några dagar senare vaknar jag upp och har drömt om mannen jag lever med, och det skulle ju kunnat vara en mysig dröm, om han inte hade  envisats med att stoppa in sina sjukt håriga fötter i ett par flipflop.
Känslan var att jag ville gråta för att det var så äckligt och att jag skämdes.
Och nu den tredje drömmen som var i natt, jag sitter i en soffa, under en filt, skavfötters med en kille jag aldrig träffat, vi har trevligt, skrattar,pratar och det är andra människor i rummet som också är med i diskussionen. Då får jag en känsla att jag varit med om det här förut och lyfter på filten och jajamensan, han har de hårigaste fötter jag någonsin sett.. Det här har ju blivit som mardrömmar och det blir nästan läskigt att gå och lägga sig med känslan i natt ska jag drömma om håriga fötter och smutsiga tår.
Vad betyder det här? Vad vill mitt undermedvetna säga mig? Att få kalla fötter hajar jag ju,men håriga?
Jag undrar vad jag skall lägga till eller ta bort i mitt liv för att det här skall sluta,för inte kan det väl bara vara min sjuka hjärna som vill spela mig ett elakt spratt./A

Det sorgliga med hotell någonstans i Sverige...

Så var det hotelldags igen. Inte så långt bort den här gången men för långa dagar för att det ska funka att pendla enligt mig. Så jag bor på hotell i Uppsala. Har tidigare bott på Scandic och det är liksom... Scandic. Man vet vad man får - tydligt koncept, poäng på något kort som jag inte begriper poängen med, öldrickande handelsresande som raggar hårt redan tidigt på kvällen och mer eller mindre deprimerande utsikt.

Så jag tänkte nytt! Bokade något annat. Hamnade på First Hotell Linné och möttes av... precis samma sak. Skillnaden bestod i att hotellet inte kunde erbjuda parkering (jag som är färdigjobbad vid 20-snåret ska försöka hitta parkering på gatan i centrala Uppsala och helst inte alltför långt bort eftersom jag börjar jobba kl 7 och frukosten serveras halv sju... say no more). Sen var det typ samma. Okej, utsikten var fin och de kvittrande koltrastarna utanför fönstret var ett inslag jag uppskattade att hotellet tänkt på.

Det är liksom inte roligare än så här att bo på hotell någonstans i Sverige... alldeles ensam. Det är något sorgligt med alltihop och kanske, jag säger kanske, förklarar det de öldrickande handelsresande som raggar hårt redan tidigt på kvällen. Vill dock poängtera att jag inte ens kommit till öldrickandet...

//Åse

Så lite det behövs..

En glad och varm röst i telefonen, som säger fina saker.
En bokning som funkade, utan problem.
En student som vill sälja all sin kurslitteratur ,skitbilligt!
En väldigt gammal godispåse med lakrits, kan det vara taxfree 2011? som inte längre smakar lakrits utan går mot viol parad med blåbär.
Så knaprigt goda att jag med risk för varenda tand, käkade upp hela påsen..
En farbror som joggar så fult att jag gapskrattar för mig själv.
Ett varmt bad och bra musik.
Så lite behövdes det idag för att få livet att snurra igen.
Det blir en dag i morgon också, hälsar Grinchen.