Ta pensionen

Till att börja med... Anna; tror att du missade att blogga förra veckan. Vi håller på att få ihop till en riktig baluns ;-)

Jag är trött och glad idag. Igår firade vi mamma som går i pension nu. Jag har hört tjejerna berätta för sina kompisar att de ska fira mormor som tar pensionen. Gillar uttrycket - lite som att ta studenten. Och då blir det så tydligt hur tråkigt det låter att gå i pension... gå... i stå liksom... eller vaddå? Ta pension låter mer aktivt liksom. Och aktiv, det kommer min mamma att vara, tänker jag. Det var också ett mycket aktivt val att ta pension nu. Hon har precis fyllt 64 år och vill fylla sitt liv med mer än arbete.

Undrar vad jag skulle göra om jag tog pension nu... Resa, resa, resa och sen skulle jag resa. Jag skulle plugga ännu mer roliga saker, läsa ännu fler böcker och pilla mig i naveln. Men mest skulle jag resa. Undrar vad barnen ska göra då, när jag reser. De måste nog också ta pension för att det här ska funka. Jag ska fråga dem ikväll om de är sugna på idén.

//Åse

Vad duktig jag är... eller?

LinkedIn... ja, där ska man väl vara med tänkte jag för några år sedan och la in en fördelaktig bild på mig själv och länkade till hemsidan. Sen gjorde jag inget mer... för det är så sjuukt tråååkigt att skriva cv och sådant där tjafs. Men idag så bara gjorde jag det. Det tog nästan tre timmar och det mesta av tiden ägnade jag åt att försöka minnas. Vad har jag gjort och när gjorde jag det. Men, som sagt, nu är det gjort. Skulle inte jag plugga idag? Jomen så var det ju...

Typiskt februari för mig. Jag har ingen struktur, minnet är i klass med en dement 90-årings, jag är trött, jag längtar efter något... vet inte vad, men det skulle kunna vara våren. Den här veckan har jag haft definierade arbetsuppgifter fram till idag. Det har funkat toppen... fram till idag. Ska jag vara nöjd och glad över min uppdatering på LinkedIn? Var den viktig? Jag säger inte att den inte är det, utan bara att jag faktiskt inte vet. Vem bryr sig egentligen? Just nu vet jag inte ens vad jag själv bryr mig om. Men jag är ganska sugen på en bulle och om jag inte minns helt fel, så köpte jag en på Hemköp och jag har för mig att det var i morse när jag var ute med hunden...

Energi någon? Jag köper!

//Åse

Drömma

Drömde så konstigt i natt,drömmer konstigt nästan jämt, men den här var så jobbig.
Jag var barnflicka i en familj med jättemånga barn,massor med ungar,de kryllade överallt,man kunde inte sätta sig i soffan om man inte först kollade under kuddarna, för där kunde det ligga en bebis, sa mamman som gick omkring i morgonrock med en fimp i munnen..Alla barnen var ljushåriga, krulliga och skrek oavbrutet.
Mamman hade en jättegrill i vardagsrummet,en sån där jättestor rostfri sak med en lucka och där stod hon och grillade biffar och revbensrader.. sen kom Bingo Rimér och hälsade på, han skulle göra ett matreportage..
Ja,jag vet, helt sjukt.Här borde jag ha vaknat kan man tycka men nej o nej ,för sen kom den jobbiga delen..
Vi satte oss ner,den lilla mamman och jag ,hon  grät ,för jag fick inte lämna henne och jag lovade henne att jag inte jobbade för pengarna, utan för barnens skull.
Hon behövde inte ens betala mig för jag var så rik..Hon tvingade mig att lova att jag skulle stanna hos dem för alltid..
Sen vaknade jag med hjärtklappning,hade svårt att somna om,läskig dröm.
 Jobba med barn,gratis,lova sånt jag inte vill göra,bära hennes ångest över att hon skaffat så många barn..Usch
Sen kan man ju undra vad det hela betyder,vad vill min sjuka hjärna säga mig.
Vad är det jag försöker bearbeta? har inte den blekaste aning men den sitter kvar som ett litet obehag.
En sak vet jag i alla fall. Jag måste ingenting.
Det ska jag tala om för henne om hon kommer tillbaka i natt.
Sådetså.

Korven

Korven lever.
Har inte tänkt på det där skrället på väldigt ,väldigt länge.
En gammal kattfarbror som sprungit här och friat under årens lopp,ful som stryk och med en svans som ruttnade på mitten,först en liten stump ,sen en lång bit utan hår som såg gnagd och sjuk ut ,sen längst ut en böjd liten tipp som såg ut som en prinskorv, därav namnet.
Jag trodde han var död,ålderdom eller svansförgiftning..men idag kom han spatserande över tomten och det konstiga var att jag blev glad. Jag som hatade honom och hans snuskiga revirpinkeri blev glad.
Som om en gammal vän helt plötsligt hälsade på och ville prata,jag skrattade för mig själv när den fulingen promenerade förbi på fönsterblecket..En liten pigg påminnelse om att det kommer en vår,snart, och att man aldrig är för gammal för lite revirpinkeri och fönsterbleckspromenader..Jag börjar träna i morgon, hänger du på Korven?