Ensam är tråkigt

Idag, en lång lista framför mig och mig själv som sällskap. Jag har jobbat på som en iller och lyckats bocka av två tredjedelar. Men vem ska jag nu få lite bekräftelse av?
Fan,va bra jag är säger jag högt för mig själv och min komplimang stutsar mot..ingenting, inte ens hundarna tittar upp. Skorrar tomt och ensamt. Duktiga du! lägger jag till och klappar på mig själv som man ska, hjälper inte! Känner mig bara ännu mer patetisk.
Jag går ut på facebook för att ha något sällskap under lunchen men där är ingen och alla och alla pratar bara med sig själva och ingen vill prata med mig.
Man kanske skulle ta sig en promenad säger jag och nickar åt min kuliga idé. Nu vaknar en av hundarna och slår några slag med svansen,men nej,somnar om.
Borde kanske ringa Carin och höra om resan..jobbar,möte,tebax efter 16.00. Okey!
Åse då, nej,just det..planering med N..inte störa..
Hallå! Jag vill inte ha kontor hemma,jag vill ha fikakompisar,lunchvänner och roliga samtal..Jag måste ha ett kontor där jag får träffa andra, för snart börjar jag prata med mina fårskinnstofflor eftersom de är de enda som ser snälla ut. Ensam är inte stark, ensam är bara tråkigt..

När allt går emot

Okej, inte riktigt allt men mycket. Efter lång arbetsdag kommer jag hem och i hallen möts jag av 8-åringen som håller fram sin lekhjälm.

- Kolla min hjälm mamma!

- Nej men H, det där är inte din hjälm. (Så ser den ju inte ut! H:s hjälm har klistermärken fram och bak, är hyggligt rund och har som vaddering inuti. Och, framförallt, den är hel!)

- Jo mamma, det står Teiner i den...

Och det står Teiner i den. Och klistermärkena, vadderingen och den hyggligt runda formen är historia. Hjälmen är ingen hjälm längre. Det är sånt som kan hända om man glömmer hjälmar på skolgårdar över helgen. De blir o-hjälmar liksom.

- Jag trodde du skulle bli arg mamma...

- Jag blir mest ledsen H... (hela dagens vedermödor inklusive p-botshelvetet väller över mig och jag får lust att grina. Tänker lite på M:s nya utebyxor som kom hem efter att ha tjänat som sjärtlapp i stenig backe = 17 revor. Tänker också på kjolen, de nya handskarna, den ena strumpan och mössan som kom bort i förra veckan...)

- Men vad ska jag nu ha för hjälm mamma?

Det är nu jag lägger in min hämdstöt.

- Gissa en gång H!

- Nej mamma, då slutar jag att åka pulka! Det går inte!

Min fina, röda VM-hjälm som jag hade när jag var liten står lågt i kurs (den som är SÅ fin!) Okej, jag vill ju inte att hon slutar att åka pulka och okej, VM-hjälmen kanske bara är nostalgisnygg.

- Då får du ta den gråa hjälmen på vinden. men det är en FIIIN hjälm och slarvar du bort den kommer jag dra pengarna från ditt magra bankkonto och köpa en ny.

Själv har jag just tagit från mitt magra bankkonto och betalat den helvets p-boten. Nu glömmer jag den och hjälmjäveln kastar jag ut i trädgården, in på grannens tomt! VM-hjälmen sparar jag till mina barnbarn. Den ska bara användas av de som inser äran och värdet!

//Åse

Jag mår bra när jag får tycka

Blev intervjuad av Sveriges största morgontidning idag. Dessutom min favoritredaktion. Jag fick vara med och tycka. Om något som känns viktigt och som betyder något. Pratade på som bara den utifrån mina tankar och fick kanske två frågor. Undrar om en journalist gillar det? Blir det lättare då? Eftersom han inte avbröt mig, så antar jag att han var nöjd.

Sen är det alltid så spännande att läsa vad de skrivit och det har jag redan fått göra. Bra text - bra skrivet. Vad bra jag tycker! Måste ändå gå in och peta (undrar vad journalister tycker om det...? tror de gillar det... bestämmer att flertalet gillar det). Viktigt ju, att det blir rätt. Jag måste ju stå för det där sedan.

Nu är jag uppfylld av känslan av att få vara med och påverka och väcka åsikter. Helt okej känsla att ta med sig hem en fredag. Bra vecka förresten. Nu är jag igång igen!

//Åse

Det här är inte roligt!

Jag har en son med ett komihåg som skulle kamma hem noll poäng i vilken tävling som helst.
-Var är tröjan?
-Jag la den här eller här eller kanske glömde jag den i skolan!
-Var är nya skidhandskarna?
-Jag slängde dem på mössan i hallen igår eller är de kvar hos Tim??
-Din jacka då,har den fått ben?
Nej,men den ligger nog kvar på spåret för vi blev så varma när vi rullade bollar till vårt fort,tror jag, lägger han alltid till.Eftersom han inte är säker på någonting när det gäller tillhörigheter..

Med ett förvånat guppieansikte tittar han på mig som om det är jag som är senil eller har glömt att jag har glömt något
Han lägger huvudet lite på sne och försöker se lite fin och gullig ut..
Ibland går jag på det..men inte längre...Jag måste bli arg och ond,det är grejen..
Arg och ond , smaka på det! Mmmm.
Men hur går det då (typ varje dag) när jag behöver hjälp att hitta min plånbok,husnyckel,bilnycklar,min väska och handskarna??
Jag kommer inte få någon hjälp att leta, för sonen kommer argt och ont titta på mig och väsa..skyll dig själv,guldfiskhjärna..

Rensa i röran!

Det låter mer energiskt än det är. Jag bara låter mig själv gå till valfri hylla,plockar ner valfritt antal böcker eller pärmar och lägger där ca 20 minuter. Sedan är det stopp..
På de veckor jag gjort detta har jag slängt ungefär en svart sopsäck med "braochhasaker" lektionsplanering från 1998, kan vara bra att ha,eller hur? Papper från en kurs i genusperspektiv i skolan från way back.. Där kan jag nog hitta mycket matnyttigt!
Allt detta och mer därtill kastas,förkastas och får åka bil till grovis. Hej då alla papper,vi ses aldrig mer..
Det är skönt men en del saker kastas med våld eftersom samlaren i mig inte riktigt kan släppa greppet. Minnen av en tid som aldrig kommer tillbaka,ska man bara slänga så där hänsynslöst viskar samlaren i mig.
Jag tittar i min litteraturhistoria från gymnasietiden och blir nostalgisk..men vad är det här? Var jag så arg? På var och varannan sida elaka kommentarer om lärare,klasskamrater och andra och mot slutet ett hopvikt papper och när jag läser det förstår jag att detta arga manifest skrivet av Anna 17 år är ett vägskäl av många, för att bli den jag är idag. Jag måste få återkomma till det brevet,men inte nu. Måste tänka,känna,försöka minnas mig då, måste fråga Anna 17 år om det är ok att dela hennes arga tankar med alla eller om vi ska behålla dem för oss själva.

Tomt

Nytt år, nya möjligheter!

Så tänkte jag innan julledigheten... och nu är jag tillbaka. Det nya året med de nya möjligheterna är här... men ska det inte märkas mer? Jag blev helt tom liksom. Var är chefen som ska lägga de nya utmaningarna på mitt skrivbord? Vart har städpersonalen varit? Brukar de inte göra någon typ av storstädning så här års, när det är tomt på kontoret? Vem ansvarar för köket och att det finns relevant fika där? Var är alla som jag kan delegera tråkiga arbetsuppgifter till? Och ekonomiavdelningen, har den slagit igen?

Nej men just det... det är ju jag som är; chefen, städpersonalen, köksansvarige, delegeringsslaven och ekonomitjejen...

Den här första veckan efter semestern, blir det till att ta en sak i taget. Idag krokar jag ner slavmössan, kryddar upp med jävlar anamma och KÖÖÖR! Jag tar det med kommando liksom. Om typ två veckor är jag på banan och det är då som de stora möjligheterna rullar in.

Det fina med att vara 40 år är att jag känner mig själv vid det här laget. Det märkliga är, att jag fortfarande upptäcker så mycket... först efteråt.

//Åse

Latmasken

Jag har också försökt gå all in när det gäller julledighet, men har misslyckats totalt..
Min latmask vill inte vara ledig,vill inte ens vara med när jag vältrar mig i långa dagar utan slut,vill inte bli tjockare än vad den är.
jag känner mig rastlös och stissig och rätt så låg och vill bara igång med någonting. Det är som om det ligger ett gäng med ouppackade paket fyllda med planer och ideér och bara väntar på att jag skall riva och slita i dem. Igår bestämde jag mig för att göra just ingenting hela dagen, vädret,sonen och mitt låga humör skulle få styra. Sååå jävla tråkigt. Tröstäter överblivet julgodis för att stå ut och står då inte ut med mig själv, när hela munnen smakar dammig choklad och gammal maräng.
Alla böcker är utlästa, jag har inte lust att städa,rensa,vara husmorig. Jag vill ha kul, bli sedd,vara kompetent och duktig i mitt jobb, inte känna mig som en sladdrig grönsak utan mål och mening.
Jag räknar ner till den 9:de då jag ska börja jobba..men kanske har masken tagit mig tills dess och jag har kommit in i ledighetsmyset och latträsket och vägrar börja, kanske tar ledigt hela januari.. kanske inte börjar någonsin..aldrig mer..

Långt blir kort.../Mycket vill ha mer...

För över en vecka sedan gick jag på julledighet och jag bestämde att jag skulle få vara ledig lääänge. Börjar inte jobba igen förrän 9 januari. Jag behövde verkligen den här ledigheten och gick hem med känslan av att jag skulle vara ledig i, nästan, oändlighet. Helt plötsligt är det mindre än en vecka kvar och jag är inte ett dugg sugen på jobb. Jag som sett fram emot 2012... det som kommer bli mitt skördeår och allt.

Ju mer ledig jag är, desto mer ledig vill jag vara. Jag kommer få piska igång mig på morgonen den nionde. Råkar du som läser detta vara någon av mina kunder; jag gillar dig och det vi gör tillsammans - annars skulle jag aldrig göra det. Det här har inget att göra med de arbetsuppgifter jag har för de har jag valt själv, just för att de är så roliga. Jag kommer fortsätta att göra asbra ifrån mig. Nej, det här handlar om min latmask, som jag värderar högt, och som blir fetare och fetare ju mer jag göder den.

Jag lever i en stark symbios med latmasken och den kommer se till att jag aldrig, aldrig blir utbränd. Latmasken kommer att ha tagit över långt innan väggen syns i siktet.

//Åse