tisdag 20 december 2011

Hej då,kom tillbaka nästa år!

Jag och julen är i fas, vi gillar varandra i år. Jag är klar med min lilla klapphög, har varit högst rationell, bara köpt till barnen och syskonbarnen. Stora döttrar fick önska redan i oktober, en bra grej var, så var det bra så. Mannens familj är hans huvudbry och jag tänker inte gå in som hjälpare när det gäller klapp till svärmor. Hans mamma,hans problem är årets mantra..Funkar sådär när han med en gäsp förkunnar att det ooordnar sig.. Men det gör väl det, en tråkig prenumeration och ett par lotter senare..
Maten vi behöver ta med oss är så gott som fixad och jag har inte behövt susa runt som en yrslig höna med ångestsvett på överläppen. Jag känner mig helt lugn och tittar med medlidande på de stackare som med listor i hand rusar runt för att skapa den perfekta julen.
Jag tänker all in när det gäller chill i år så..
Ingen gran
Inget pynt
Inget julstäd
Åka bort
Nu kan liksom myset få börja.
Ljus,god mat,trevligt sällskap, slappa,äta,sova och sen..
Hej då julen,kom tillbaka nästa år!

fredag 16 december 2011

Utmaning

Idag blir det dubbelblogg (Anna har ju redan varit här) och nu tänker jag inte vara i mörkret. JAG TÄNKER INTE DET!

Jag tänker inte vara pepp och på heller. Jag tänker bara vara. Ska testa att vara helt utan värderingar över mitt tillstånd i... tänkte säga, resten av dagen men ändrar till kl 15.00 (nu är den 13.55). Utmaningar ska vara anpassade något sånär.

Och då blev det tomt liksom... Lite som att sitta i ett skyltfönster med plastögon som inte ser något.

Nej, jag ger upp (kl 13.56). Det passar mig inte att vara likgiltig. Jag gör mig bäst i ytterligheten. Riktigt jävla glad, arg, ledsen, irriterad, lycklig, trött, längtansfull.

Och nu är jag riktigt jävla trött och längtansfull. Byter strategi. Går på behovstillfredsställelse istället... tänka, tänka... jag måste gå hem och jag måste sova en stund på soffan.

Så får det bli!

//Åse

Det är mörkt nu..

Jag är så förbannat trött och låg, inget känns kul och motiverande och all min energi går åt till att hålla mig vaken.
Igår var jag och Åse på ett möte där jag inte tillförde ett biddevitt, jag satt där som en trött sköldpadda och till och med mina blinkningar gick i slowmotion.
Skulle vilja vara en björn som ätit sig tjock och stinn och sen fick krypa in i sitt bo och sova fram till vårkanten,vakna i april och känna sig pepp och på.
Snart vänder det, får jag som glada tillrop när jag låter något av mina gnäll glida ur munnen.
Det hjälper inte, hjälper inte alls.
Jag behöver sol , det är det som får min energi att rusa runt, mina hjärnceller att vakna. För när det vänder är det väldigt långt kvar innan dagsljus flödar och solen värmer mitt ansikte. Jag lever helt enkelt i fel land,jag vill inte ha årstidsväxlingar och sånt tjafs,jag vill ha ljus och värme.
Det är mörkt nu..
Eller de där "snälla" människorna som säger ; Du ser trött ut! eller Vad blek du är, hur mår du?
Jo men tack jag vet..
Alla andra tips som tänk tvärtemot,köp dig något fint, sup dig full, tackar jag för..beaktar,förkastar..
Just nu funkar inget för det är mörkt nu..
Jag tänker gå på ledigt,sova,läsa,rulla tumme och hoppas att jag når botten och kan ta sats därifrån. Soliga hälsningar från mörkret liksom..

onsdag 14 december 2011

Hur ska en lite mamma orka?

Känner mig som mesmorsan i Hattstugan. Hon den där som måste ha en ful lite tomtegubbe som styr upp henne och ungarna. Jag gillar att läsa den boken för den är så inte nutid. Ungarna får smisk och mamman är ett offer. Tomtegubben är Man med stort M och klarar biffen och barnen är "olydiga".

Mina barn är inte olydiga och jag är inte gift med tomtegubben... eller? Men jag... jag är ett satans offer! En slav under alla bestyr. Jag är så less på alla avslutningar och uppträdanden, så att jag kan gråta. Jag är alldeles ledsen, på riktigt. Jag orkar inte gå på fioluppträdandet ikväll och jag fattade att det var, för typ... nyss. Igår var det lucia och i helgen är det matcher. Varför i helvete måste alla uppvisningar ligga i december och maj? Tycker någon att det är roligt? Matcher och träningar skulle i lag förbjudas under dessa månader och tvångsintagning på vilohem borde vara ett obligatorium för föräldrar.

Ledsen... men för trött för att gråta. För trött för att kunna göra något åt alltihop.

//Åse

torsdag 8 december 2011

Caremachefen

Vi bakar saffransbröd.
Sonen och jag tar tag i degen med liv och lust. Jag är glad att vi gör något tillsammans, eftersom jag just nu, ofta känner mig bortvald och utsållad för roligare saker.
Mitt värde går liksom upp och ner just nu..
Ja,ja,det var inte det jag skulle avhandla och gnälla över.
När vi står där mitt i saffran,socker och mjöl börjar sonen undra över priser på saffransbullar.
Mamma, vad kostar en Lussebulle i affären?
Jag svarar något mellan tummen och pekfingret, beroende på var man handlar,hur stor bullen är så någonstans mellan 10-40 kr.
Han funderar..
Jag tycker vi ska kolla vad våra kostar per styck säger han sen..
Självklart, matematik i vardagen tänker jag men säger inte, vi gör överslag, saffran är dyrt..smör..elkostnad..och russin.
2 kronor säger jag tvärsäkert och har då tagit i med råge för de ynka russin vi skall pilla ner i våra bullar.
Kostar russinen TVÅ kronor,det var dyrt säger han och spänner ögonen i mig.
Typ två,piper jag.
Då tycker jag vi struntar i russinen helt och hållet för de syns inte och sen är det ingen som äter dem. pappas ligger altid i soppåsen.
Jag äter russin ! säger jag.
Då gör vi så här,säger sonen. Det blir en plåt med russin och en utan så har vi spart in en krona på det här baket.
Hjälp mig!
Jag har närt en Caremachef vid min barm.
Nästa år vill han säkert att vi skall skippa allt saffran..